Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alldeles omedvetet, iakttagande at den talandes slutlon, som de korta och bestämda
accor’danslagen af orebestern, vid clt recitativ på scenen. Emilio del Cavalicres upp*
tinning af denna musikform bestod väl egentligen deruli, alt lian från gondolan och
barcan, der den lefde ctl friskt men rått nalurlif, inflyt lade honom på scenen och
der öfvcrlcmnodc honom ål en högre konslulveckling. — Folkvisan ligger Skandinaver*
nas musikaliska naturanlag icke närmare än recitativet llalienarnes.
–––d. 1(>. På »Thea t ro Melaslasio» hörde jag elt par komiska operetter af
föga betydenhet. En duglig buflb fanns där, ehuru icke så ypperlig som Bolognas
Zucchini.—Man märker olta i den italienska musiken samma sjelfsvåldiga behandlande
af delailer och omsorgsfulla mänhet om totalitet, som utmärker italienska måleriet vid
sidan af de öfriga kulturländernas. 1 samma män detta förhållande träffar in på föremål
af liten beskaffenhet, blir felet märkligare oeb olörlåtlignre. Delta var händelsen i
• •
qväll. Ar åter föremålet af stor art, är äiiincl högt, försvinner felet som fel och ställer
sig nästan som ett berömvärdi under det helas förljenst,
— — d. 20. På aftonen hade prima donnan Alajmo i »Theatro Apollo» recett.
Det var Donizeltis Maria Padilfa, som gafs. Den är föga innehållsrik, men har visst
den förljenstcn att lätt tillfredsställa billiga fordringar å publikens sida.
Handklappningar och bravorop hördes nästan ständigt, och Alajmo, ehuru hon denna afton ej var
vid röst, öfverhöljdes af kransar, buketter ocli verser. Bland de sednnre utmärkte sig
en sonett till hennes ära af improvisatoren Spina, hvilken åstadkom cn 5 minuters
allmän innanläsning i den folkuppfvllda salongen och derpå frambragte nya bifallsstormar.
• •
Afven jag mumlade:
»O tu, che , ariunta di un segrelo incanlo,
Ila i 1’amor ebe dal froatc li sfavilla,
Sicula Oglia, io ti ravviso al canto.
Al sentimento che nel cor ti brilla.» o. s. v.
• •
Afven jag klappade, ropade »bravo!» och skulle ha kastat blommor, om jag haft några.
Man får förlåta sig sjelf och andra, om omdömet midt under caruevaicn ej är särdeles
skarpt. Man blir från alla håll förledd, bestucken och måste kännas vid siu svaghet
all. — — Nu är jag i min stilla kammare, operan är förbi, Alajmo med kransar och
verser borta, Corson lyst och öde; nu inser jag klart all »Maria Padilla» ar en värdig
sysler lill den ovärdige »Dom Sebastian», all Alajmo blott som »sicula liglii» förtjenade
de kransar, versar och handklappningar, som gäfvos åt prima donnau, och att så väl
sångare och sångerskor som kompositörer och Iheatcrkassor hafva ofantliga fördelar i
de länder, diir carneval finnes.
–––d. 23 hörde jag god kyrkosång vid cn kardinals begrafning. Straxt i
början tyckte jag mig igenkänna ett kyric ur Palestrinas femslämmiga Missa pro
de-funclis. Men sedan fortsattes med någon annan komposition. Örat ville ej förlika sig
med del besynnerliga sättet att ange ton och sluta den. Del föreföll alltför skarpt,
markeradt ocli hårdt. När cn stämma föll in eller afsiulade, skedde del alltid med eli
forzando. Crescendo och diminuendo gjordes deremol utmärkt vackert; och förmågan
alt genom flera takter, under långsamt tempo, ulhålla en ton med fullkomlig jemnhet
och lika slvrka, hade jag tillfälle att beundra under bela ceremonien. Del hela gjorde
på mig elt alldeles nytt intryck. Det var mig stundom så vackert och standom så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
