Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mygga skulle han vilja klippa vingartie, för att qväfva hvarje susning. Så mycket fa*
talare är honom den bcställsnmme värden, som just i det afgörande ögonblicket kommer
in med det reqvirerade viuet. — Ulsigt åt en löfrik allé, genombruten af spridda
solstrålar. Man ser der en ryttare, som håller utanför locandan; en flicka räcker honom
en styrkedryck.
Framför denna tafla stodo de båda vännerna Edvard och Theodor. »Ju mera jag»,
sade Edvard, »betraktar denna visserligen något medtagna, men virtuosiskt inspirerade
sångerska i sin granna utstyrsel, ju mera jag intages af den allvarsamma, äkta
romerska profilen, den vackra vexten hos chilarrspelerskan, ju mera den ypperlige abbaten
roar mig, dess friare och rörligare utvecklar sig det inre, verkliga lifvel hos det hela.
Det är karrikeradt i högre mening, men fullt af humor och behag! Jag skulle genast
vilja sliga in i löfsalen och öppna en af de trefliga korgflaskorna, som vinka mig från
bordet der borta. Sannerligen känner jag icke redan doftet af del ädla vinet. Nej,
denna väckelse får icke borldö i den kalla hvardagsluft, som här omger oss. Låt oss,
till ära för den herrliga bilden, för konsten, för det glada llalia, der lefnadslusLen
glöder, gå in och bryta halsen af en flaska italienskt vin.»
Theodor bade, under del Edvard framkastat delta i afbrulna satser, stålt i
tankfull tystnad. »Ja, låt oss göra det!» utbrast han nu, liksom vaknande ur en dröm,
men kunde knappt slita sig från åskådandet af laflan, och då han, mekaniskt följande
sin vän, redan var vid dörren, kastade han ännu cn längtande återblick till
sångerskorna och abbaten. Edvards förslag var lätt att utföra. Dc gingo snedi ölver gatan,
och snart suto de i det klå rummet hos Sala TaronC framför cn korgflaska, alldeles lik
don i löfsalen utanlor locandan. »Det ser nästan ut», sade Edvard, sedan redan några
glas voro tömda och Theodor ännu fortfor i sin tankfulla tystnad, — »det ser nästa»
ut, som hade laflan på dig haft cn besynnerlig och ingalunda så lifvnnde verkan, som
på mig?» — »Var öfvertygad», svarade Theodor, »att äfven jag i fullt mått njutit af allt
del glada och trefliga i den lifliga laflan; men besynnerligt är del ändå, alt denna tafla
framställer cn scen ur min egen lefnad, med fullkomlig porlrailtikhel af de handlande
personerna. Du medger säkert, alt äfven glada minnen kunna på ett sällsynt sätt skaka
vår ande, när de, liksom frammanade af ett trollslag, på cn gång så oförvänladl slå
infor våra blickar. Detta är just händelsen nu.» — »Ur din lefnad?» inföll Edvard
förvånad, »skall laflan föreställa en scen ur din lefnad? Alt sångerskorna och abbaten
äro väl träffade porträtter, märkte jag genast, mc» all de förekommit i din lefnad? —
nå val, så berätta då, hor allt hänger tillsammans, medan vi förblifva ostörda; vid
denna lid kommer ingen hit.» — »Hvarför inte?» svarade Theodor, »men tyvärr måste
jag gå långt tillbaka, ända till min ungdom.» — »Gör ingenting, berätta du bara, jag
vet i alla fal) så litet om din ungdomstid. Varar det länge, så blir följden ej värre,
än att vi tömma en butelj mera, äu vi ämnat, och det misstycker ingen, hvaiken vi
sjelfva eller herr Tarone.»
»Att jag omsider», började Theodor, ^kastade allt annat å sido och helt och hållet
egnade mig ål den ädla musican, deröfver må ingen undra, ty redan som barn hade
jag knappt sinne för något annat, och klimprade dag och natt på min farbrors gamla,
knarkaude och hvinande claveciti. 1 vår lilla ort var det släll nog bestäldt med
musiken, och ingen fanns der, som skulle kunnat undervisa mig, med undanlag af en gam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
