Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
punkten, och snart salle^ jag de konsligasle fugor ocli loccator. Eli sådant konstverk
af milt eget arbete spelade jag just på min födelsedag (nilton år gammal bade jag
blifvil) för min (arbror, då uppassarcn på vart förnämsta värdsbus inträdde och
anmälde två utländska fruntimmer, som nyligen auländt. Innan lärbror hunnit afkasla
siu storrosiga nattrock och kläda sig, inträdde redan de anmälda. Du vet, huru
elec-triskt hvarje fremmande företeelse verkar på den som uppvuxit i det tränga
småstads-lifvct; och denna isynnerhet, som så oväntadi framträdde lör mig, var fullkomligt
egnad till att träffa mig som ett trollslag. Tänk dig två smärta högväxta italienskor,
i fantastiskt brokig drägt efter sista model, stiga med riktig virtuoskäckhet och ändå
med ett visst behag fram till min lärbror och ulan omsvep tilltala honom med stark,
men välljudande stämma. — Ilvad tala de för ett besynnerligt språk? — ej många ord
låta som tvska! — Farbror lörslår inte ett ord —
4
slagen, med lystnad visar han på soffan. I)e ta plats — de tala sinsemellan ett språk,
• •
som klingar som musik. — Andlligcn lyckas de göra sig begripliga för min farbror;
de äro resande sångerskor, de vilja gifva concerl i staden och vända sig till honom,
som kan inleda dylika musikaliska operationer.
(Forts.)
förlägen stiger han tillbaka
Notiser från Paris, meddelade af Tidningens Corrcspoudcnt.
På Théutre-Lyrique ges en ny baltet med sång af Saint-Léon, hvilket är det första försöket i
denna genre. Saint-Léon är på en gång betydande violinist, danseur och ballcttmastare. På
Italienska operan hafva vi hört: Ilossinis ”Cenerenlola”, Donizetlis ”Lucrezia Borgia” och Hellinis
”1 Purilani.” Den nya directinnen liar gjort betydliga uppofTringar och denna gång
samman-bragt ett sällskap, som har att uppvisa namn som låta något, men tyvärr äro dessa namn till större
delen klangfullare än de rcspective egnrne» röster. Det liar likväl visat sig att pariserpubliken
numera icke nöjer sig med berömda namn allena; intresset för de representationer som egt tuiu har
irke varit stort. — Den 15 öppnades salonen Ventadour med ”Cenerenlola” och publiken, ehuru
afskrackt genom de sedan (lera år tillbaka felslagna försök som gjorts att återställa denna Iheaters
fordua anseende, hade dock ganska talrikt infunnit sig. Mad. Alboni, lifligt utförande titelrollen,
var den enda, som förmådde underhålla intresset; hennes sköna voluminösa stiiinma, hennes
utomordentliga konstfärdighet värkte förvåning, men med dessa stora egenskaper felas henne såväl
dramatiskt uttryck som känsla; hon öfverraskar, men hon rörer oss icke, och hennes prestationer skulle
frambringa alldeles samma verkan i Concerlsalen som å Theatern. Tamburini var för lU år sedan
ännu en lycklig acqvisilion, — för närvarande engagerar man berömda namn för att pryda allisclierna,
men publiken, som betalar sin dyra entrée, vill gerna hÖr.i sjungas, hvartilIj visserligen framförallt
erfordras röst. Hossi skulle vara en förtrufllig bulfo, om han icke såväl i costymering som åtbörder
visade sig så, att ban mer liknar en pajuzzo än en opera-sångare. M:l!es Cambardi (Cbamhnrd)
och Juditb-Elena äro belt obetydliga företeelser. Ombestem och ensemblerna giugo väl. Signorc
Bonelli synes vara en ölVad dirigent, einedlertid önskade vi att ban ij ensemblerna något litet
cal-merudc sig. Ett partitur af Hossini, såsom Cenerentolas, krafver icke ett så omåltiigt fuktande i
luften, som om det gällde att jaga på flygteu några lastade trosshästar. Alla dessa fel afruknade,
lönar det dock mödan alt betala entréen för att böra Adonis variationer i undra finalen. Cardouis
släinma är på theatern temligen klanglös, ock haus tiinbrc såväl som hans sätt att sjunga
åstadkommer på åhöraren ett kallt intryck. Den fortfarande^ Lristen^af lenerjr ur orsaken hvarföre man
måste betala denne suogare 48,000 francs. ”Cenerenlola” har gifvits 4 gånger; antalet af de
theater-besökande blir för hvarje gång glesare. — ”Lucrczia” sjöngs af M:lle Parodi; vi hörde denna
sångerska för 2:ne år sedau på en af de concerter, som Lumlcy tillsammans med Sonntag gaf i
Cou-servatoriuin, och der hon totalt misslyckades. Hennes röst ar icke klar; ehuru böjlig, är den dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
