- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / FRÅN APRIL 1853, TILL DECEMBER MÅNADS SLUT 1854 /
17

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P •
• •

« •*.3 *

• • » I •

n

ir

r •

? •

Januari; dock gifvas årligen Före jul tvcnne concerter, den forsla upplagande bekanta
och erkända mästares arbeten, den sednare af ett berömvärdt intresse, endast egnad
åt samtida ofla yngre componisler, hvilkas arbeten ej så lätt finna en väg till publiken.
Se der orsaken, hvarföre du på gårdagens concerlprogramm ej fann något klassiskt
namn. — I den första concerten gaf man ouverturen till Figaros Bröllop af Mozart,
der violinmassan gjorde en ypperlig effekt, ouverturen till Manfred af Schumann samt
Beethovens A-dur-symphoni. Allt var med omsorg insluderadt och gafs i högsta måtto
förtjenslfullt. De många violoncellerna bidrogo alt i allegrelton af symphonien gifva
dager åt all den färg hvarmed mästaren målat. — Man gaf äfven chörer ur Haydns
Årstider och Bachs stora Passionsmusik. Utförandet af dessa var dock ej på långt när
tillfredsställande. — Programmet till gårdagens concert var: en ouverture af Gouvy
och Pierre Cei’mite, scen for en soloröst, chör och orchester af Gounod, tvenne unga
talentfulla fransyska componisler, af konstidkare och konstälskare hittills mera erkända
än af den större publiken, som hos dessa båda författare ej känner igen Adam, Grisar
eller Musard; en symphoni af en onämnd ung författare, samt La Fuite en Egypte,
Jragmens d’une mysterc en style an ni en af Hector Berlioz. Detta arbete af den
fantasirika, lärda och ofta bizarra fransyske romantikern är af en stilla, alfvarlig och
innerlig stämning, utmärker sig genom den egna, färgrika instrumentering, som gjort
Berlioz ryktbar, samt är helt och hållet fritt från exlra-vaganser. Om man
företrädesvis kan säga om Berlioz alt han är en speculatif musiker (och delta i vida ädlare
musikalisk mening än Bichard Wagner, som tror sig vara den dramatiska musikens
regencraleur, men oakladt sin förmåga af uppfinning i dramatiskt hänseende derlill
saknar det musikaliska hjerlal och den konstnärligt bildande handen), måste man dock äfven
medgifva alt fantasien hos honom ofla är inspirerad af ädla moliver och att han som
konstnär dock alltid i våra förbistrade tider har all intaga ett rum vid sidan af många
de samtidens män, som med alla sina felsteg dock gå sin väg framåt med ett bestämdt
mål for sina blickar. Då vägen dit emellertid tycks vara temligen lång, så är det lätt
möjligt alt deras syn förvillar sig och att de ibland taga skenet för ljuset. Dock det
är menskligl all fela .... Om man i Stockholm skulle komma på den idéen all göra
början till en bekantskap med Berlioz, så skulle jag dcrtill föreslå hans ouverture till
den Romerska Carnavalcn. Man skall der finna honom i sin ursprungliga eldighet,
äfven med de besynnerligheter, som hindra honom alt intaga ett högre rum bland
skapande konstnärer. Man gaf bland annat äfven denna ouverture på en concert som
M:r Sax’s orchester nyligen uppförde. Sax har allt ytterligare utbildat sina
uppfinningar i afseende på blåsinstrumenter och har en egen orchester, der endast hans
instrumenter användas, både de af träd och af messing. Klangen af dessa instrumenter är
egendomligt vacker, om än någongång svårigheter i afseendc på tonens fullkomliga
renhet förekomma. Bland bas-instrumenlerna finnas sådana som till förvillande likhet
ålergilVa violoncellens och contrabasens klang. För denna utmärkta och elTeclrika
orchester har också blifvit arrangerad en af Meyerbeer for ett festligt tillfälle i Berlin
componcrad Marche avx Flambcaux. Som vanligt har compositeuren utrustat äfven
detta mindre stycke med så många och stora effeeler som möjligen få rum inom den
lilla ramen, och förträffligt utfördt på Sax-inslrumenler har det salt auditoriets enthu-

siasm i låga, hvaraf återskenet naturligtvis sedan varit synligt i alla pariser-journaler.

(Forts.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:23:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1853-1854/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free