Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han återkom till Paris, mera lidande mera fördystrad än uågonsift. Snart blef
man nödsakad alt transportera honom till sjukvårdsanslalten i Ivry; men vetenskapeu
uttömde fåfängt alla sina källor for att söka iordningsätla denna angripna hjerna, som
uu nästan var totalt förlamad. Det återstod för hans familj och liaus vänner intet
något hopp mera. Man trodde alt vistandet i hans födelseort skulle kunna åstadkomma
någon förändriog i hans sjukdom, och man förde honom till Bergamo. — Här besan-
nades det hvad ban skref i sitt ofvaoanförda bref: han fick neinligeu der hvila ut
sig — för evigt.
År 1848 i April vuuno Italienarne en stor seger Öfver österrikiska arméen. I
Bergamo firades af denna anledning en fest; kanonerna dundrade och klockorna i alla
stadens kyrktorn ljödo. Vid delta ovanliga buller känner Donizetti sitt medvetande
belt och hållet uppklarna. Han reser sig från sitt läger; och utropar orden:
»Fädernesland, befrielse 1» men faller sanslös tillbaka — död.
Fyratusen menniskor trängdes omkring hans bår. Processionen vid likbegängelseo
utgjordes af hela clericiel i Bergamo, stadens och nejdens förnämste innevånare, samt
borgaregardet, företrädt af tvenne militair-musikeorpser. Gevären, hvilka belystes af
solljuset, blandadt med det fladdrande skeuel från 400 facklor, gåfvo ål denua
sorge-scen ett triumpharladl utseende.
Så i glansen af livad Rom hade mest lysande, lagerkröutes först den döende Tasso,
och så i hela prakten af ett triumphlåg, åtföljd af sin födelsestads innevånare, sänktes
deo olycklige Donizetlis sloft ner i den lysta grafven.
Alt Donizetlis arbeten öfverhufvud taget förråda mästarehanden, — de må nu
bedömmas ur hvilken synpunkt som helst, — bör icke kunna bestridas, ehuru flertalet af
dem tillhöra en skola, som af rigoristerna icke anses lör den solidaste. Biand den moderna
Italienska operastilens representanter intager dock Donizetti ett bland de mest aktade
rummen. Hans sals är alltid klar, concis, och dess byggnad ytterst correct, for hvilken
sednare omständighet han har sitt tidigare allvarliga studium af classikerna att tacka.
Under sin lärotid för Paler Mattei i Rom skref han, bland annan kyrkomusik, äfven
cu Cantat, som vann mycket bifall. Hans qvartetter för stråkifislrumenler, och
åtskilliga Messor, dem han 1816 componeradc, utvisade all han från början tänkte utbilda sig
i den stränga stilen, och icke följa sin tids manierade compositionssätt. Rossinis
exempellösa framgångar, och de anbud om componerandet af operor, som från otaliga
håll gjordes honom, inverkade dock på hans beslut, och han valde den väg som syntes
honom mest gynnsam, så väl för alt vinna popularitet, som riklig bergning. Hans
composilioustalent vände sig följaktligen åt det dramatiska fältet, der han också
sedermera skördade sin stora ryktbarhet. Hans melodier, ehuru sällan föga bestämda
i uttrycket, och stundom saknande dramatisk sanning, äro likväl högst sångbara och
utmärkta för en sällspord böjlighet och gracie. Hans instrumentation är fullkomligt
afpassad efter de vocala krafter han anlitar. ,
Om hos Rossini snillet, glädligheteu och de ombylliga nyckerna af en liflig
ima-ginalion lysa som en oupphörlig konsleld, så synes hos Donizetti en melancolisk teinle
understundom sprida sig öfver hans mest skämtsamma boufibnnerier. I den
beundransvärda qvartetlen ur »Don Pasquale», utgöraude andra aktens final — och som icke skulle
misspryda sin plats i en opera af den mest upphöjda stil — skoll man återfinna denna
färgbrytning. » ’ . r ... T * ■ . .i » ; ’ . *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
