Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tfn Flygels Memoirer.
v O
Castignt rirfendo niores.
Jag föddes uli Stockholm i ett hus på Norr. Ringa var min härkomst, såsom ofta
deras, hvilka äro bestämda till ovanliga öden, och min barndoms minnen äro ej af
många slag, fastän jag sjelf lick många slag; tv min far, som var handtverkare, slog ocb
bultade mig jemt, så alt det värkte uti alla leder.
Ändlligen var min uppfostran gjord och jag stod stämd alt göra min utflygt i
veriden, slät och polerad som en verldsmenniska. I verkstadens tarfliga hem byste jag
mangen ärelysten dröm, och stor blef derföre min glädje, då jag fördes bort ur delta
hem, hvaritrån jag skiljdes utan några tårar, torr och hård, under det att mina syskon
kring mig pepo uti qvinler och oetaver, till en af Drottninggatans lysande salonger.
Här började jag, i ungdomens fulla fägring, omgifven af hufvudstadens la haute
volde, ell lif, som mangen skulle afundats mig. De skönaste små Iröknar, »med
fingrar, som snön att förblinda», lekte med mina tangenter, de äldre damerna talade om
min bel air, och stadens lejon läspade med kunnare-miue om min goda ton. Jag lefde
i en vcrld af illusioner — och en vcrld af Herz’ och Hiiutcns variationer klingade alla
dar från mina läppar.
Men länge varade cj delta rus. En middag kom en utländsk virtuos och gjorde
min bekantskap. Det var en pianist af den romantiska skolan, och under denna Orlei
händer kände jag, alt i min själs resonnaneebotlcn slumrade en kraft, dén jag sjelf ej
kunnat ana. Jag kände alt jag var danad till något högre, än alt nöta bort min tid
ibland salongens dockor, och min barndoms ärelystna drömmar började åter uppvakna.
On revient loujours ä ses pt’emiers amours. — Ja, ut i verlden och gör dig
bemärkt . . . vinn lagrar och ära! ljöd den röst, som smög sig fram under mina
däimna-re; ty hvem förmår att dämma ärelystnadens drömmar.
Dessa drömmar blefvo snail förverkligade. Jag började uppträda på den ena
con-cerlen efter den andra. Liszls och Kullaks bullersamma Transcriplioner transpirerade
från mitt mahognybröst, och Thalbergs Moses-fantasi — delta eld- och vallcnprof för
den mirakulösa skolans Tamino-hjeilar och Pamina-hjeltinnor — tvingade min pedal till
ansträngningar, så alt alla strängarne uti milt inre skälfde.
Efter några år var jag troll vid detta konstnärslif. Mina krafter voro försvagade
och min ton var hvass och skrällande som en gammal chorsångcrskas. Nu måste jag
tillbaka till mitt barndoms hem för alt repareras, Ömsa skinn, m. ro.; och der, bland
hyfvelspån och limpannor, hade jag god lid att reflektera öfver skröpligheterna här på
jorden och vanskligheten ulaf lyckans fröjder.
Men måttet af mina lidanden var icke rågadt än. Jag fick min plats på ett
hyr-magasin och måste under loppet at flera år nu flacka ikriug hulvudstadens gator,
alldeles som en omnibus. Den ena tiden vistades jag hos en musiklärare, hvars elever
plågade mig med Kalkbrcnners fingeröfningar, och den andra tiden hos en kontorist,
som alla nätter klinkade på Rosa-valsen. Sedan kom jag till en enka, som drillade på
»Frihet vill jag lofva», oqh en löjtnant vid hästgardet sporrade mig bittida och sent till
löpningar ur Martha, Regementets dotter och Lucie.
En qväll i skymningen, under denna den oroligaste perioden af min Iefnad, då jag,
sönderslött och med det ena benet afbrutet, bars hem (ill hyrmagasinet vid Clara kyr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
