Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min dagbok och, alidenstund jag bade mycket alt der skrifva mig till minnes, göra det
så kort som möjligt. Denna fragmentariska form af mina uppsatser har varit mig
särdeles binderlig då jag, vid uppsökandet af notiserna öfvcr samtalen med Mendelssohn,
ärnade deraf meddela ett och annat. Hufvudinnchållet af dessa samtal är lätt att fatta,
men icke så de specicla uttrycken. Den hädangångne egde icke allenast en skarp
tankeförmåga, han visste äfveu alt finna det rätta uttrycket, med ett ord, att träffa
spiken på hufvudet. Läsaren får nu förnimma Mendclssohns tankar icke på hans eget,
utan, ty värr, på mitt språk. Huruvida någon kan berömma sig af att hafva haft några
längre samtal med Mendelssohn, hr mig obekant. Så vidt jag kände honom, voro
sådana icke hans sak. Halfkunniga och gerna orerande personer sökte förgäfves att med
honom iuleda clt samtal; han autingcn undvek dem genom fina vändningar i sina svar,
eller bröt tvärt af, om de mot hans vilja fortforo alt plåga honom. Månget
skoningslöst omdöme öfver hans arbeten har säkert flutit ur något sådant tvärt albrutet
samtal. Man förklarade honom för stolt, och hämnade sig genom dolkstygu i tidningarne.
Jag har alltid helst inlåtit mig i samtal rörande konsten med praktiska musici.
Endast och allenast konstphilosofer, voro de ock de skarpsinnigaste tänkare, stå
svarslösa i många punkter häraf, emedan de icke nog känna densamma, eller åtminstone
aldrig sjelfva genom erfarenhet kommit till kunskap derom, ingeu betviflar alt ju icke
Mendelssohn från alla sidor grundligt öfverlänkt den konst han ulöfvade. Hvart ocb
ett af hans yttranden derom är ett bevis härför; men resultaterna af sina forskningar
framkastade han mestadels helt lösligen, utan att iulåla sig i någon särskild bevisning
för desamma. 1 Leipzig ville man uppdraga åt honom att, jemte ledandet af
Gewand-haus-concerlerna, älven hålla föreläsningar vid universitetet öfver musik. Han afslog
det, förebärande, alt han icke tilltrodde sig ega den dertill erforderliga förmågan. Detta
var dock icke hans öfverlvgelse; ganska väl kände han sig dertill ega förmåga, men
böjelse för saken felades honom. Han komponerade helldre, än han undervisade. Huru
än härmed må förhålla sig, så kan jag smickra mig med alt hafva varit en af dom,
med ii vilka han icke ogerna inlät sig i samtal om skön konst. Hvad jag här deraf
meddelar, framställes visserligen icke i deu stränga form, hvarunder samtalen i
verkligheten egde rum; de, understundom af långa tider skiljda, mundtliga meddelandcrna
hafva här blifvil upptecknade i en fortsatt följd.
Under en spalsergång kommo vi på talet om »skolan», och det förakt med hvilket
man nu (då) började yttra sig derom, såsom utgörande en hållhake på geniet.
»Förnuft och erlarenhet,» utlät hau sig, »ogilla helt och hållet detta omdöme.
Hvad för ett begrepp fästa sådana meuuiskor vid ordet skola? Framställ ett det allra
största musik-geni; kan han komponera ulan kännedom om aecorderna och lagarna för
deras förbindelse med hvarandra? Kan han gilva etl tonstycke fonn, utan all hafva
studerat musik-formläran? Kan han instrumentera utan instrumental-kannedom, och
utan att ega en ansenlig skatt af erfarenhet oin insLrumenloruas otaliga
sammanställningar? Och är icke allt delta skola?»
Tilläfvenlyrs, — inföll jag, — förstår man med hållhake icke de techniska saker
som ni anfört, ulan fastmer det eslhetiska ordsvauimel som icke gör konstnären riogasle
praktiska nytta, ulan mången gång endast förvirrar honom genom hvarandra
molsä-gaude reglor, och dymedelst totalt förlamar hans fönnåga all producera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
