Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 17 (43)
1854.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
1:a Årgången.
Stockholm.
22 April.
Samtal ined Felix Mendelssolin.
»• __________________________________________________________
(Ofvcrs. från en uppsats i »Fliegende Blättcr fur Musik».)
(Forts. fr. N:o 16.)
Vid ett annat tillfälle sökte jag erhålla förklaring öfver en for mig ganska vigtig
punkt.
■
Man har berättat mig — sade jag — att ni i edra kompositioner gör många
ändringar, och icke sällan just i samma ögonblick ni slår i begrepp att lemna
manuscrip-tet ifrån er. Tyvärr händer mig detsamma, men under obehagligare omständigheter;
ty jag kan icke nämna något af mina arbeten, i hvilket jag icke, sedan det blifvit tryckt,
med ledsnad funnit ställen, som jag nu först sett mig kunna klarare framlägga, men
hvilka icke mera slå att ändra. . *
Mendelssohn hade förnämligast tvenne sätt på hvilka han uttryckte ett leende: det
ena var delta oefterhärmliga, älskliga, hvilket, till följe af någon tillfredsställande,
glad företeelse, strålade från hans anlete; i del andra blandade sig ett fint sarkastiskt
drag, när han såg något, hvari han hade något alt ladla, men hvilket likväl icke var
till den grad felaktigt, alt det kunde förarga honom: en sinnesrörelse, för hvilken han
högst sällan dukade under, emedan han, som en man af verld och hög bildning,
fullkomligt hade lärt alt beherrska densamma.
»Den olycka, hvaröfver ni beklagar er, händer också mig,» sade han; »af allt hvad
jag nedskrifvit har minst lika så mycket blifvit öfverstruket, som det jag låtit qvarslå.
Må vi finna en tröst deri, alt det icke gått bättre med de största mäslarne. Ack,
om det blott vore några stullen, som voro matta, färglösa, och hvilka den genom ett
listigt spcgelfäkteri sig Uppenbarande fantasien förstår all midt framför det bedårade
omdömet lurendreja öfver på papperet! Mig spelar hon ännu värre spratt, hou narrar
mig understundom att nedskrilva ett helt stycke, som jag sedermera måste erkänna vara
ett klent arbete. Af tolf sånger jag komponerat, har jag blott ansett sex vara
värdiga att tryckas, de öfriga deremot har jag förkastat som odugliga. Min »Paulus»
hade i sill ursprungliga skick en tredjedel fler numror, men hvilka aldrig skola skåda
dagens ljus. Hvad säger ni derom?» frågade han sarkastiskt leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
