Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande lät hon åtföljas’ af en börs innehållande 400 fr., hvilka hon hos Hertigen af
Orleans insamlat, samt uppträdde genast och sjöng sin ullofvade nummer.
»Ogerna», säger en Londons-journalist, »ogcrna vill hjertat tro alt en så himmelsk
uppenbarelse, som hon, aldrig mera skulle åter skänkas oss. I högsta glansen af sin
ungdom gick hon bort, likasom bevisande att det sköna här är bestämdi att försvinna
just i det ögonblick det nått sin högsta fägring.
Underrättelser frän In- och Utlandet*
Femte Qvartett-Soiréen.
(Den 5 Maj.)
Denna soirée afslöt värdigt den serie af subscriberadc qvartelt-séancer, hvilka Herr
Anbert, Berens, Lindroth och Mollenhauer under saisoneu arrangerat. Alt denna
afton endast de trenne slormagterna inom tonkonstens verldj uppträdde, var i sin
ordning.
Först gafs Havdns qvartclt B-dur (ur Cah. 13). Huruvida den lörr varit
offentligen gifven, känna vi icke, men att den är ett bland denna komponists yppersta
arbeten i denna genre, derom torde blott vara en tanke. Denna afrundning, delta lagom
i plan och i utförande, samt tillika denna naiva tonåskådning eger väl ingen tonsättare
i så hög grad som Haydn. Svårt är att, vid tal om sådana odödliga mästerverk som
detta, iakttaga ett lagom i uttryck, ty, och det bör förlåtas, man hänföres så lätt vid
tanken på sådana skapelser, alt utan mått fröjda sig öfver hvad menniskoanden
förmår åstadkomma, när den lifvas af snillets gudainspiralion.
Beethovens qvartett i Ess-dur, som derefter följde, (en bland hans sista, N:o 12,
op. 127, tillegnad Furst Nicolaus von Galitzin), hör till dessa underbara
kompositioner, som äro en förargelse för många, hvilka anse dem för ett stort snilles bizarrerier,
derföre att de icke begripa dem, under det att de deremol utgöra en källa till
outtömlig njutning för andra, hvilka i dem ana ett högre, det de ej ännu kunna fullt fatta.
Så mycket får väl dock antagas, att i allt hvad Beelhoven skref, äfven under den sista
perioden af hans forfattareskap, finnes det något, som om det hittills förblifvit
outran-sakligt, dock väl en gång skall rätt uppfattas, ehuru det nu af så många missförstås.
Huru man än må bedöma dessa Beethovens sista kompositioner, alltid skall det dock ega
ett historiskt intresse all hafva fått taga kännedom om dem genom annat än genom blotta
studiet af partituret, och man stadnar i dubbel tacksamhetsskuld hos de Herrar Artister,
som icke skytt att uppoffra tid för att inöfva dessa så svåra och föga populära
tondikter, beredande derigenom den musikälskande publiken tillfälle att få höra dem.
Mozarts qvartett (C-dur) afslöt soiréen och satte kronan på de fester, som under
dessa qvarlett-séancer gifvits konstvännerna. I de stormande och enhälliga applauder,
som gåfvos efter slutnumret, hembars så väl en hyllning åt mästarens verk, som åt
dem som beredt sina åhörare en så utvald och bildande konslnjutning. Att dessa
qvartetter nästa saison komma alt fortsättas, är en önskan, den vi tro delas af alla
dem som nitälska för spridandet af den högre musikbildningen bland hufvudstadens
Con-certbesökande allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
