Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
densamma ordnad efter sin idé, och häraf uppkommer tänkesättet, hatet emot allt och
emot alla, som icke gilla och som motverka denna hans idé. Anlaget nu att
Beetho-ven haft en sädan politisk åskådning och ett sådant dermed forenadt tänkesätt, alltså
hyst hat till allt som motverkade denna hans idé i sin själ, til) hvad grad har detta
åskådnings- och tänkesätt medverkat vid danandet af hans pastoralsyniphoni?o
Ni väljer ganska fintligt ett fenomen af honom, som talar emot min sats. Jag
vill då påminna er något som talar Jor denna sats: hans Eroica, Vi vela, att han
deri velat forherrliga Napoleon som Revolutionens hjelte, som Republikan, och all han
strök ut titeln, när han fick höra, all consulu gjort sig till kejsare.
»Ni tillvitar mig, hvad ni tillåter er sjelf,» sade han, »jag har uppställt ett
fenomen emot, ni, ett fenomen for, såvida jag nämligen medger alt musiken i Eroican är
en demokratisk musik, det vill säga en musik, i hvilken Beethovens demokratiska åsigt
och tänkesätt låter förnimma sig. Jag ville väl veta, om ni deri skulle förnummit
denna demokratiska åsigt och delta tänkesätt, i del fall all verkets titel och
anledningen till verkets uppkomst icke förut varit er bekanta.
Men utom de begge symphonierna har ju Beelhovcn skrifvit sju andra, en mängd
•
Qvarteller, Qvintetter, Trior, Sonater, Ouverturer, Messor, ett Oratorium, en Opera,
och deribland, så vidt vi känna det, framställt en massa af föremål, ämnen, som med
den demokratiska tendensen och tänkesättet har ingenting gemensamt. Hvad ligger
det för demokrati i Chrislus på Oljobcrgel? i Fidelio? och i många andra af hans
verk?!»
Ni får emedlertid medge — inföll jag — att ingen konstnär kan göra sig
oberoende af sin tid, och att tiden alltså inverkar på honom.
»Det medger jag visst,» svarade han, »men det nedslår icke min åsigt, ulan
bekräftar den fastmer. När man säger, alt konstnären är ett barn af sin lid, så vill det
betyda: Han kan icke lösrycka sig från sin tids £ø/?.$7åskådning. Om någon i \”år
tid komponerar en svmphoni, så bar han icke Pleycl, Diltersdorf, Wolf o. s. v. för
ögonen, ulan Mozart eller Beethoven. Beelhovcn har skrifvit så som han skref,
der-före alt Haydns och Mozarts verk på hans lid voro lysande mönster, men sina
musik-idéer har han dock icke hämtat från sin lids politiska eller religiösa tro. Förnimmer
ni kanske af hans B-dur, F-dur symphoni att revolutionen utbrutit i Frankrike? Alla
denna tids politiska och religiösa åskådningar hafva icke ingifvit honom att använda
klarinetterna, oboerna, flöjterna, hornen etc. så, alt utarbeta motivet på det eller det
themaliska sättet, ulan han har funnit dessa medel varit så använda i de arbeten,
hvil-ka tjenat honom till mönster, han har läst i deras partiturer dylika sättningar, derur
abslraheral sina grundsatser, samt på sill egna sätt vidare utbildat sina åsigter och
derefter satt dem i utöfning.»
Men hafva vi icke i alla fall nu t. ex. skalder, som man med rätta ger epilhetel
politiska, derföre att de i sina dikter behandla sin tids politiska intressen?
»Må gerna skalderna göra del», svarade han; »sådana poesier äro rimmade tal;
poesien, denna himmelens dotter, har med dem ingenting att skafla. Komponisten har
alldeles icke alt befatta sig med politiska förhållanden, utan med rent menskliga
känslor, såvida han vill inverka på hela den musikaliska mensklighelen. Konstnären
skall vara objektiv och universal. Han måste lika troget och sannt framställa hvarje slags
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
