Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillstånd och derur härflytande känslor; i dag skildra Upproret, i morgon en Idyll, och
kunna inom sig frammana dithörande föreställningar och känslor. Beherrskades han af
sin tids verldsliga åsigter och åskådningar, så skulle kan icke vara en fri skapare
inom konstens verld, utan en bunden slaf.
Den skapande konstnären flyr det verldsliga lifvet, och träder in på konstens, från
det prosaiska lifvels stridiga intressen fridlysta område. Hvilken vexelverkan skulle
väl försiggå hos en politisk fanatiker i det ögoublick han ärnade komponera en
kärleks-arial Får han väl, i detta ögonblick af konstproduktion, tänka på sina demokratiska eller
aristokratiska åsigter, uppväcka hatet i sitt bröst, och under inflytandet af denna känsla
skrida till den musikaliska skildringen af en öm flickas kärleksutgjulelse?»
Det skulle säkerligen blifva ett underligt musikstycke — anmärkte jag.
»Konstnären», fortfor Mendelssohn, »måste, i det ögonblick han skapar, sälta sig in i
det, som han vill framställa, endast och allenast i detta, och alldeles icke i något
annat. Hans tänkesätt kan ju i dag ölverensstämma med det, som han i morgon
måhända helt och hållet måste ogilla. Man säger alt Gölhe varit aristokrat. Detta
antaget, spåras väl något af ett dylikt tänkesätt i Götz von Berlichingcn, eller i Egmont?
Der tyckes ju hans hjerta blott brinna för friheten. Hvad för ett tänkesätt har danat
Iphigenie? die Wahlverwandtschaften? Tasso? Han må nu egt hvilken politisk
öfverty-gelse som helst, den har dock icke ingifvil honom idéerna till dessa hans verk; endast
dessa verks ämnen, och ingenting annat, hafva vid utarbetandet föresväfvat honom.»
Jag går i“ derpå — sade jag, — men då påtvingar sig den frågan: Hvarifrån kan
cu idé komma, som i sjelfva verket alldeles icke har någon grund, och icke dessmindre
funnit så många anhängare?
»Jo just från eu ensidig åsigl om saken. Emedan Auber skrifvit en La Muette de
Portici, Beclhoven en Sinfonia Eroica, Rossini en Wilhelm Tell, så har man utfunnit
och demonstrerat en politisk musik, komponisterna måste hafva frambringat dessa verk
till följe af deras politiska verldsåskådning och den tidsanda i hvilken de lefde. Att
Auber skrifvit en Murare, en Fra Diavolo, Rossini en Olello, Tancred etc. och
Beelho-ven hundra verk som alla icke hafva det minsta att skaffa med den politiska
verldså-skådningen, del förbises.»
Om ert resonnement är riktigt, — sade jag, — så kan man deraf vidare sluta,
att, enär man gör konstnärens verk beroende af hans verldsåskådning, så vilja många
bringa konstens framsteg öfverhufvud i nödvändig förbindelse med det politiska och
religiösa lifvets fortgång; de politiska och religiösa idéerna utveckla sig så och så;
fÖljaktliyen måste äfven musiken utveckla sig så och så. Hændel, på sin tid, måste
skrifva så som han skref, ty lifvet då var så, på samma sätt med Gluck, Haydn,
Mozart o. s. v., de måste skrifva likmätigt den riktning verldsåskådningen i det hela
och i allmänhet visade sig taga.
»En lika så haltlös mening,» sade Mendelssohn, »som den som är gängse öfver
enskilda konstnärers arbeten 1 Beethovens musikgeui har dock icke i hans person
första gången uppenbarat sig i verlden. Det låter tänka sig, alt det varit flera gånger
i äldre och olika tidskiften förut lillfinnaudcs. Men det egdes af andra föregångare,
andra mönster, andra Ao/tfl-åskådningar. Man instämmer i Gölhes åsigt, att cn
konstnär, hade hau kommit 10 år förr än han kom, skulle icke blifvil densamme, d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
