Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det fallet atl han falt andra konståskådningar, som verkat annorlunda på hans
utbildning, — och ändå vill man göra konstens fortskridande beroende af
verldsoinslän-digheternas olika skiftningar.
Alt Beclhovens geni uppenbarade sig, så som vi sett, det berodde allenast på den
ordningsföljd, hvari han uppträdde. På Hændels tid skulle han icke blifvit vår Beethovcn.
Före Haydn och Mozart skulle han blifvit en helt annan. Havdn och Mozart skulle icke
blifvit desamma om de kommit efter Beelhoven. Allt delta skulle helt säkert inträffat,
verl-den må nu hafva varit hur politisk, religiös, etc. ni behagar. Dogmer, politisk tro, krig
eller fred, absolutism, conslitutionalism, republik — på tonkonstens fortgång ulöfva de
icke något inflytande, och det af den orsaken, att konstnären icke kan utveckla sig
annorlunda än i öfverensstämme/se med del konstmomenl i hvilket han uppträder. Anlag
all med i dag, genom någon orsak, ett hundraårigt afhrott i allt tonkonstnär/igt
frambringande inträffade, under del att den politiska , religiösa och philosophiska verlden
obe-hindradt skred framåt. Skulle tonkonsten, om den uppvaknade ur sin långa sömn,
hafva fortskridit med den öfriga verlden? skulle närmaste mästares arbeten, hundra år
härefter, gått om de bästa verk i vår tid? Nej inte ett enda steg. 1 bästa fallet
skulle de sluta sig till våra bästa verk, och fortsätta den afbrutna följden, verlden
må nu emedlertid i allt gått framåt så mycket som helst.
Korleligen — Musikkonslens utveckling har med Vetenskapen, Philosophien,
Religionen och Politiken ingenting gemensamt. Den utvecklar sig efter hvarje konsts
naturliga lagar för framåtskridandet, efter lagarne för alla tings uppkomst, tillvaro och
försvinnande.v
Olägligt för mig fick nu Mendelssohn sigte på cn vän, den han anropade. »Adieu
Herr — grubblare. Vi se .hvarandra åter!» sade han, i det han räckte mig handen.
Emot hans sista resonnement hade jag många invändningar atl göra; men jag måste
afbida ett gyunande ögonblick; ty Mendelssohn var icke alltid så talsam, och i
sådana fall aktade jag mig noga all falla honom besvärlig.
Den förflutna veckan.
Denna korta tid har utmärkt sig genom åtskilliga större musikaliska bedrifter,
såväl i dramatisk, som konserlväg. Kongl. Operan har första rangen, hvarföre vi
först omnämua
Regementet* dotter,
gifven vid M: 11 Michals benefice. Man har vid återupptagandet af äldre operor hos oss
(såsom ock möjligen annorstädes) den mindre lämpliga plägseden, atl ej blott bedöma
en sujet efter hvad han sjelf mäklar prestera, utan egentligast efter livad hans
föregångare åstadkommit, och derpå har mången rätt skicklig artist oförtjent kommit till
korta. Med bortläggandet af delta bruk betrakta vi endast hvad som presterades, och
finna alt operan gick med mycken fart och lif, och hufvudsakligen, att illusion
åstadkoms, hvilket är hufvudvilkoret för framgången. Hvad som första gängen var alt
anmärka, bar vid de följande representationerna mestadels förbättrats. M:ll Miclial utfor
hufvudparliet med öfverlägscn talang; i sångparliet inlade hon en frisk bravur så väl
som liflig dramatisk färg; och sitt spel gifver hon ganska lyckliga nyanser. Man sä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
