Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och endast de 4 försla c, g, c, e, bibehållas, så har man de toner, med hvilka
mixlur-stämmor bildas.
Många bafva Iroll och lärt, all dessa af naturen sjelf framkallade bi-toner utgöra
en tons väsentliga tillbehör, hvarförutan den icke kan erhålla en rätt klang, eller alt
• i . / • *
dessa aliquottoner förnämligast bidraga att göra tonen särdeles behaglig.
Blåsinslru-menter och Ufvcn Orgelns totter sakna helt och hållet sådana biljud; följaktligen
ansågos dessa toner vara ofullkomliga och i saknad af den skönhet:, hvilken dessa biljud,
enligt deras tanka, kunna meddela. Hvad var uaturligare än att man ansåg sig böra
afbjelpa denna förmenta brist. Som man förmodligen redan hade oclav-regisler, så
inrättades till en början stämmor, som gifva antingen qvinlcr eller lerzer. Snart fann
man lämpligt att förena båda i Tertianen och Sesquialteran, och slutligen tillades äfven
oclaver i Scharffen, egentliga Mixturen, Cornetten och Rauschquinten, i hvilken
sednare likväl, vi vela icke af hvad skäl, terzen uteslöts. Cymbeln, den högsta och
skarpaste af alla, tyckes nästan antyda elt försök att gifva aliquottoner åt de redan
befintliga lägre mixlurerna. Vid allt detta råkade man förgäta cn ganska vigtig
omständighet, den nemligen, alt. slrängtoneruas aliquotljud äro mycket svaga, nästan icke
hörbara. Orgelns aliquolstämmor deremot hafva icke allenast blifvit många, utan dc hafva
äfven gjorts så skarpa som möjligt. Piporna, af finaste metall och principal-mensur,
hafva erhållit en mycket smal uppskärning jemle elt ringa fottal, allt i ändamål alt
göra deras ljud i högsta måtto skärande och genomträngande. Men icke nog härmed,
i några bar hvarje intervall erhållit flere likslämda pipor. Antalet har, som redan är
sagdl, under olika lider mycket omvexlat. En allmän läflan tyckes hafva ägt rum om
alt göra aliquotstämmorna så starka och skarpa, att de icke allenast skulle kunna täfla
med de öfriga, utan äfven i betydlig mån öfverrösta och med detsamma dämpu Orgelns
egentliga och naturliga toner. Man liar visserligen i någon inån under sednare tider
inskränkt bruket af dessa stämmor. Fördomen för de sednare är likväl ännu hos många
ganska stark, äfven hos personer, hvilka lör ölrigt äga gauska redbara musikaliska
insigler. Det torde således ännu dröja länge nog innan vetenskapens ljus lyckas att
fullkomligt skingra delta musikaliska förståndsmörker.
Till slöd för här framställda åsiglcr kunna vi åberopa flere vetenskapsmän, t. ex.
G. Weber och den särdeles namnkunnige Doctor Chladni, hvilka hafva gjort Klangläran
till föremål för de mest ihärdiga och grundliga undersökningar,
helt oförbehållsamt i sin Akustik § 185: — »I min tanka duga alla mixlur-regisler till
ingenting, emedan de endast tillställa mycket oväsen, ulan alt på något angenämt sätt
förstärka klangen.» —
Den sednare säger
Men andras intyg äro öfverflödiga, emedan hvar och en sjelf kan genom försök
finna sanningen af hvad här blifvit framställdt. Det erfordras blott fullkomlig
opartiskhet hos den, som anställer försöken. Del kunde vara skäl att besinna, huruvida det är
rätt att låta en Församlingsmcnighet bekosta åtskilliga rätt dyra stämmor, hvilka icke
alls gagna, ulan i stället betydligt försämra cn Orgels toner. Man bör aldrig begagna
någon mixlur, utom då man spelar med fullt verk. Denna regel tyckes vara allmänt
erkänd och man hör den olla upprepas. Den iakltugcs dock på långt när icke
samvetsgrant, hvarpå man ofta har exempel. För icke myckel längesedan begagnades i en af
rikets största domkyrkor, under Gudstjensl, följande stämmor i hufvudmanuaten: Qvinla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
