Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
falla Bellini in alt skrifva otydligt (nebulöst), alt framkasta cu tanka, som vore oredig
som tilläte skiljaktiga ultydningar, och som, öfver liufvud tagel, framträdde i en com-?
pliccrad, ofattlig form. Alla hans tankar framställas öfverallt lika klara, lika lällfalt-.
liga. Hvad man ock har alt förebrå honom, icke är del oklarhet och obegriplighet.
Aldrig skall en blott konstälskare, efter att första gången hört något af Bellini, yttra
sig: »Jag begriper icke deu musiken; man måste (lera gånger höra den lör att kunna
fatta den.»
Till denna klarhet i framställningssättet bidraga ytterligare hans enkla modulationer,
lian ur icke olörfaren i pikanta harmouiförbindclser, han äger förmåga alL åstadkomma
rätt intressanta, ovanliga och öfverraskande sådana, men han använder dem sällan,
och då, mestadels i recitativer och mindre satser, der en bestämd känsla icke är rådande.
Finnes denna dcremol för handen,, så faslhåller han cu bestämd tonart med dess
tillhörande harmonier, mellan hvilka han endast inströr korta utvikningar, som dock icke
utplåna intrycket af hulVudlonartcn. Härigenom försumligas älven i modulatoriskt
hänseende en känslas enhet, hvilken icke blir möjlig all åstadkomma, om i hvarje
stycke, compositören, liksom på en exposition, utbreder hela förrådet af sitt
kunskaps-målt uti harmoniläran.»
• • •
Dessa äro de hufvudgrurtder Bellini följt, vid danandet af de musikverk, som
tillvunnit honom den colossala popularitet, hvaraf han gjort sig så väl fortjent. Härmed
vilja vi dock icke hafva sagt att hans grunder för Operasangen äro de enda, som äga
förmågan alt leda till det sökta målet; men myckel finnes deri, som torde iörtjena ett
behjertande äfven af dem, hvilka göra anspråk på Tysk anda och Tysk grundlighet,
såvida de vilja för sitt arbete vinna en större publik och en längre tillvaro.
Åtminstone böra de icke anse den omständigheten vara af ringa vigt, alt skrifva tacksamma
partier for rosten. Alla länders ulmärklaste sångförmågor, — en Lind, Sontag m. fl. —
#
sjunga ju, och lyckas företrädesvis i och med användandet af deu Italienska sången.
Detta är ett oemotsägligt bevis för, all i denna sång måtte finnas clt element, värdt
alt uppmärksammas, trots allt hwid tusentals böcker och systemer deremot må kuuua
hafva alt invända.
Om Orgelu,
* • (Forts. fr. N:o 24 och 25).
Sjette Artikeln.
Anledningen till mixturstämmoruas uppkomst har ulan t vi IV el varit en alldeles
falsk veneration lör de partial- eller aliquoHoncr, Ii vilka åtfölja slrängiuslruinenlers
egentliga toner. Som bekant är uppkommer jcmlc tonen af en Iritt svängande
(vibrerande) sträng, en annan genom halfva strängens dubbelt så hastiga svängningar, ännu
en, som frambringas af tredubbelI, åter en annan af fyrdubbelt så hastiga under samma
• • • •
lid, samt ytterligare åtskilliga andra toner, till följe af ännu mindre slrängdelars
mångdubblade svängningar. De toner, Ii vilka medkliuga, äro: oelaveu och dess qvint,
dubbla oelaveu och dess stora terz och qvint, derjcmle en ton, som icke är alldeles
så hög som sepliman till dubbla oetaven, o. s. v. Om hufvudtoucn är C, så blifva
aliquolloncriia c, g, c, c, g och cu ton mellan a och ais eller b, ocji derjcmle många
andra, b vilka till en del icke kunna betecknas uicd noter, — Om de sednare uteslutas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
