Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 31.
1854.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
2:a Årgången.
Stockholm.
29 Juli.
Kreisleriana.
En cykel af fantasistycken * CulloCs manér aj E. T, A. Ho ffmann.
(Forts, fr.yat».,?^) H ’
Jag vägrar, då falla de allesammans öfver mig. Nå så hören på och spricken af
ledsnad, länker jag och går på. Vid N:o 3 aflägsnade sig fler^ damer, förföljda af
Titushufvudel. Fröknarne Röderlein höllo ut, emedan deras lärare speltø dock icke;-/
/C utan ^val, till N:o 12. N:o 15 slog den tvåvästade mannen på flykten. Af en alltför
’itofverdrifven höflighet blef baronen (jvar till N:o 30, och drack blott häftigt ur
punchen, som Gottlieb ställde åt mig på flygelo. Jag hade lyckligt slutat, men denna N:o
, v 30, detta .teerna hänlörde mig oupphörligt allt längre. övaitblade» utvidgade sig
plötsligt till en jättefolio, liva res t tusende imitationer och utvecklingar af tremat stodo skrifna
som jag måste spela. Noterna blefvo lefvande och gnistrade och hoppade omkring
mig — elektriska lågor flögo genom fingerspetsar» i i tangenterna, den ande, från hvil-
1
ken de utströmmade, öfverflyglade tanken — hela salen hängde full af tjocka dimmor,
i hvilka ljuseu brunno allt dyst are och dystrare — stundom tittade en näsa ut,, stundom
ett par ögon; men de försvuuno slraxt åter. Så kom del sig, all jag till slut blef
sittande ensam med min Sebastian Bach och betjenj^ af Gottlieb såsom af en spiritus
fam i li ur is. — Jag dricker! — Skall man då plåga ärliga musici med musik till den
grad som jag i dag blifvit plågad, och så ofta plågas? Det drifves sannerligen icke
ined någon konst ett sådant lördömdt missbruk som med den harliga, heliga musica, hvars
fina väsen så lätt ohelgas! IlalVen J sann talang, sannt konstsinne: godt, så lären
musik, preslercn något konsten .värdigt och oören eder talang i fullt mått ål den
invigde. Viljen J utan delta ^vinlilera; nå så gören det för er sjélfva och sins
emellan, men plågen icke kapcllmäslar Krcisler och andra därmed. — Nu skulle jag kunua ! c
gå hem och fullända min nya claversonat, men klockan är ännu icke 11, och del är
en skön sommarnatt. Jag slår vad att bredvid mig därhemma hos öfverjägmästaren
sitta flickorna vid del öppna fönstret och skrika utåt gatan med skrällande, gälla,
genomborrande stämmor 20 gånger: »När dill öga för mig strålar» — men alltid blott
den första strofen. SnedjL ölver marlerar någon en flöjt och har därvid lungor som
»Rameaus Netfc», och i långa, långa toner gör grannen hornisten akustiska försök.
Traktens talrika hundar blifva oroliga, och min värds katt, lifvad af denna ljufliga duett,
gör, tält under initl fönster (det förstås alt mitt musikaliskt-poetiska laboratorium är
en vindskupa), jamande genom hela den kromatiska skalan, ömma bekännelser för
grannens katt|i, i hvilken hau sedan Mars är förälskad. Efter kl. 11 blir det lugnare;
i k
•A
a
r- r
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
