Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sS länge blir jag sillande, då dessutom ännu hvitl papper ocb burgunder finnes, af
hvilken jag också förlär något. Det gifves, som jag har hört, en gammal stadga,
hvilken förbjuder bullrande handlverkare att bo bredvid lärde; skulle då fattiga,
betryckta ^omponister, hvilka ännu därtill ur sin ingifvelse måste mynta guld till
ulspiu-nande af sin lifslråd, icke kunna få tillämpa denna stadga på sig och bannlysa
skrikhalsar och biriilare från sitt grannskap? Ilvad skulle en målare säga, om man för
honom skulle halla idel heterogena markaltansigten, då han målade sitt ideal! Slötc
han igen ögonen, så kunde han åtminstone i fantasien ostörd fortsätta bilden.
Bomulls-tappar i öronen hjelpa icke, man hör likväl det rysliga spektaklet; och sedan vid blotta
tanken: nu sjunga de — nu kommer hornet etc. — tar fän de sublimaste tankar. —
I
Bladet är riktigt fullskrifvet4 på den af titeln lemnade hvita randen vill jag blott ännu
anmärka, hvarlor jag hundrade gånger föresatte mig att ej mer låta plåga mig hos
geheimerådet ocli hvarför jag hundrade gånger bröt min föresats. — Visserligen är
del ^Röderleins harliga brorsdotter, som fängslar mig vid delta hus med band livilka
konsten knutit. Den som en gång var nog lycklig att få höra slutscenen i Glucks
Arinida, eller Donna Annas stora scen i Don Juan, af fröken Amalia, han skall
begripa, alt en timmat med henne vid pianot gjuter himmelsk balsam i de sår, som hela
dageus alla missljud tillfogat mig arma musikaliska skolmästare. Röderlcrn, som
livar-ken tror på själens odödlighet eller på takten, håller henne för alldeles oanvändbar
för thesällskapets högre existens, då bon på intet vinkor vill sjunga för dem, men dock
stundom lör helt obetydligt folk, såsom simpla musici, sjunger med en ansträngning,
som alls icke en gäng duger, ty hennes långa, uthällande, svällande harmonicaloner,
hvilka lyfta mig opp till himlen, bar bon, såsom Rödcrlein menar, uppenbarligen lärt
af näktergalen, som är ett oskäligt kreatur, lefver blott i skogarn^ ocb icke bör bli
efterapad af menniskan, skapelsens förnuftige herre. H011 bedrifver sin obetänksamhet
så långt, alt hon stundom till och med låter accompagnera sig på violen aT Gottlieb,
när hon på pianot spelar Beelhovenska eller Mozartska sonater — hvilka ingen
l|ic-herre eller whistspelare kan bli klok på. — Det var det sista glaset burgunder. —
Gottlieb putsar ljusen åt 111ig och synes förundra sig öfver milt trägna skrilvande.
Man har alldeles rätt, när man håller denna Gottlieb för blott 10 år gammal. Det är
en Mrlig, stor talang. Men hvarför^ dog också pappa tullskrifvaren så tidigt? och
måste då förmyndaren påkläda ynglingen ett livré? — Då Rode var här, lyssnade
Gottlieb i yltre rummet med örat tryckt intill salsdörren, och spelade hela nätterna;
om dagen gick han tankfull och drömmande omkring, och den röda fläcken på vänstra
kinden är ett troget aftryck af solitären på Röderleins hand, hvilken, liksom man
genom sakta strykande frambringar del somnambuliska tillståndet, ville genom ett starkt
slag ganska rikligt åstadkomma motsatsen. J^mle andra saker har jag gifvit honom
Corcllis sonater; då har han rasat i den gamla Oestcrlcinska flygeln bland råttorna pä
vinden1 tills ej cn enda lelde mer / och med Röderleins tillåtelse också transporterat
instrumentet till sitt lilla rum. — Kasta då bort honom, den förhatliga betjentrocken,
artøfJl Gottlieb! och låt mig efter någon tid trycka dig till mitt hjärta såsom den red-
ligh konstnär, hvilken du med din hjefrliga talang och med ditt djupa konslsinne kan
blifva! — Gottlieb stod bakom mig och torkade tårarna ur sina ögon, då jag högt
uttalade dessa ord. •— Jag tryckte tigande hans hand, vi gingo upp och spelta
Corellis sonater. •
W w
1
j
A
V
v
H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
