Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2()8
ning, bekantgjord med furstliga Dalbergska busef, — behöfdes det ingen
reconunenda-tions-skrifvelse, för att introducera den firade konstnärinnan i den högre societén; och
då slutligen den åldriga, strängt sedliga Hertiginnan af Lolhringen, Madame de
Vaude-niout, för hvilkeu hon i Talleyrands familj genom Hertiginnan af Dino blef presenterad,
utbrast i följande ord: »je ne voudrais pas pour tout au monde que ma fille fusse
autrement», —* då inträffade i Paris det oerhörda, alt damer af första rangen hos den
• •
Tyska sångerskan gjorde contravisil. Afven Benjamin Constant och hans maka, född
grefvinna Hardenberg, dessa båda motsatta poler af arlislokratien och republikanismen,
voro bland hennes beundrare, och Henriette Sontag njöt den för en konslnärinna
visserligen högst sällsamma lyckan, alt dagligen lefva i umgänge med personer, hvilka ålnjöto
Europeiskt rykte, genom hvilken omständighet hon nådde ett anseende, som lättade
hennes konstnärliga flygt, och gjorde henne till ett mål tor halfva verldeus uppmärk-
#
samhet och beundran.
Se här, bland andra, elt drag i hennes lcfnad, som gör heder åt hennes artistiska
karakter:
Kommande från en repetition till Don Juan, såg hon vid theateringången trenne
unga flickor, landsflyktiga Tyskor, darrande och gråtande samt nära att lörgås af hunger.
Det var kallt; deras mor, som stod bredvid dem, sjöng uågra sånger, hvilka förskrefvo
sig från den firade sångerskans hem. Hon igenkände den olyckliga modren, och
ihåg-kom alt dennas föräldrar, som voro skådespelare, många gånger burit henne på sina
armar mellan kulisserna på ’thealern i Darmstadt. Hon närmade sig sångerskan,
begärde djupt rörd alt få hennes adress, och uppsteg i det åkdon som väntade henne
vid theater-ingången.
Samma afton visade sig en domeslik i ett grannt livre utanför dörren 5 trappor
upp i ett hus i Faubourg du Templc; han klappade på.
»Hveni är del»? frågade en svag stämma.
— Det är en vän, som kommer med en god nyhet. — Se här ett bref, hvilket
jag fått i uppdrag att lemna er. Läs!
Brcfvct ägde följande lydelse:
»Kom i morgon till Cbaussce d’Autin, N:o 17, och fråga efter M. B . . . så skall
ni erhålla en summa af 3,000 fr., som jag ger eder. Återvänd till Darmstadt med
edra trenne barn; jag åtager mig alt besörja deras uppfostran».
»Namnet? namnet på den som ger mig eu sådan gåfva»? utropade den häpnande
modren.
— Det kan jag icke säga er; allt nog, ni får kanske vela det i Darmstadt.
Den fattiga modren begaf sig efter undfåendet af den betydliga gåfvan genast på
väg till sitt hem. Under loppet af 7 år emottog hon en pension, som salte henne i
tillfälle att gifva sina döttrar en briljant uppfostran. En af dem fick plats som elev
vid Bcrliner-conservaloiret, och blef en utmärkt artist. Först flera år derefter fick den
numera lyckliga modren veta namnet på sin välgörerska.
(Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
