Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nar källan for lians skapande (ormäga var uttömd för dagen, när han återvände
från de högre regionerna, så fann man en vanlig jordens son, som ville hvila och njuta.
»Ni pratar för mycket om konst, och gör för litet dervid», ylIrade han en gång,
sedan jag uppvaktat honom med cn mängd moderna jurnalfloskler. »Ni utnöter er
kraft i tal öfver livad ni vill göra, och kommer med slocknad fantasi till arbetet.»
Det vur lätt alt säga för honom, den 1’uliäudade mästaren; han tycktes glömma
att han redan i sin harndom kommit till Mozarl och Ålbrechlsberger; att han med
sin läder genomrest haJfvn Europa, sedan lefvat i Wien på en lid, då nästan hvarje
dag alstrade ett odödligt lonverk, då han dagligen fick umgås med deras skapare och
dc rikaste upplysningar ölveralll kommo honom till mötes. Hvad hans vettgirige ande
der uppfattat, insugit, skulle, i eremitisk afsluteuhet, troligen länge hlifvit honom
fremmande. Konsten har redan stigit alltför högt, för alt den enskilde, utan andras
ledning och lyftning, blott genom egen kraft, skulle kunna nå eller närma sig dess
högre punkter. Jag lät emellertid icke afskräcka mig. Jag afpassade en gynnande
stämning bos honom. Åftcn den slutnaste menniska har ögonblick, då den in*
frusna lusten att meddela sig, upptinar, blott den rätta varma luften får flägla der*
öfver. Snart hade jag hos honom märkt cn synnerlig retlighet mot kritiken. Han
var dess afsvurnasle fiende, och syunerligast hyste han ett oförsonligt agg mot sädane
teoretiker och estetiker, som ej tillika voro praktiska musici.
»Prata de inte ständigt om konsten», utbrast han en gång, »och ändå ha de icke
mera hegrepp om del, hvarpå del egentligen beror, än min skomakare, och eLl hjerta
för musiken ega de inte alls. En recensent! Slå ihjel den hunden!».*)
Delta var den enda citation jag någonsin hörde af honom.
Jag tror i allmänhet icke, att hau på sednare åren, utom del Weimarska
veckobladet, log någon kännedom om den tyska litteraturen. Dermed viil jag dock ej säga all
han icke förut sysselsatt sig med lektyr. Hau förstod franska, engelska, italienska
och något latin, var ock en utmärkt räkenmästare, och hade öfver hufvud efter den
lideus begrepp njutit eu ganska vårdad uppfostran.
Jag hade emellertid, som sagdt är, uttänkt hvarjehauda små konstgrepp, för alt
jaga honom i harnesk och förmå honom till alt uttala sig, och jag använde dem när
och huru jag kunde.
Hvad jag i ’ mångfaldiga samtal under en temlig följd af år ända till hans död
kunnat »flocka honom rörande honom sjelf såväl som andra mästare, noterade jag
genast på det sorgfdlligaste. Deraf ämnar jag tid efter annan meddela hvad som
synes mig förtjena en allmännare uppmärksamhet.
_ *
En morgon kom jag till Hummel i familjerummet, der han hade en af sina*
flyglar och der han ofta arbetade. Hans fru sa 11 vid fönst ret, sysselsatt med handarbete;
den yngre sonen, nu en utmärkt målare, höll på att teckna, och Hummel sjelf satt
skrifvande vid flygeln.
I i •
Nar jag fann honom sysselsatt, hade jag egentligen helt blygsamt bort draga mig
tillbaka, för att icke störa honom. Men på den tiden var jag icke blygsam: jag be*
*) llr ett stycke af Goethe, trotigen tillkommet med anledning a T Hotzebues bittra utfall mot ho
, I • t
Jiom, For öirigt upptagas volymer, såsom bekant, af Gocthes cgua recensioner, (Ufoers.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
