Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
afsigter föranleda mig lili all ändra denna ordning.
»Jag inför forsi hufvudstämmäu», svarade han. »I hvarje tonstycke går genom
hela slämväfnaden ändå blott en hufvudmelodi, men hvilken för omvexlings skull icke
tilldelas ett, utan åtskilliga instrumenter, än pianot, än violinen, än flöjten o. s. v. för
alt vidare utspinnas. Denna meloditråd för jag först genom hela partituret».
Har ni ej, då ni sätter i partitur, redan hela bilden af instrumentationen färdig i
hufvudet? frågade jag, något förvånad.
»Väl af enskilda idéer, aldrig af det hela. Mellan klara, färdiga ställen ligga
ännu långa sträckor dolda i hel- eller halfdunkel. Dessa framträda först efter oftare
genomtänkande i full klarhet. Och till delta oftare genomtänkande bringar mig äfven
mitt sätt alt anlägga partituret: hvilket instrument bör öfvertaga den ena eller den
andra delen af hufvudmelodien, framställer sig alltid först och lättast. Men hvilka
färger skola lifva de särskilda delarne, i afseende på följd och kontrast, på ljus
och skugga, så alt del hela slutligen slår för mig som en väigrupperad tafla, det
kommer icke alltid med detsamma, det inställer sig först efter hand. Fortast utbildar
sig det hela, när jag först tillägger basen, sedan de öfriga sträuginstrumenterna, derpå
trä-blåsinslrumenterna och slutligen blecket. Dock händer alt vissa instrumenlations-
Skola t. ex. bleckinslrumenterna
framträda mera sjelfsländigt, så inskrifver jag dem först; jag har då mera åskådligt
framför mig, hvad jag af andra instrumenter bör tillägga eller borllemna, för alt ej
med alltför bjerta färger öfvermåla den åsyftade effekten.
Den som instrumenterar sida för sida färdig i partituret, bar icke allenast den
olägenheten att blott en gång kunna genomtänka sin bild, ulan ock alt alltför länge
fixera blicken på hvarje enskildhet, hvarigenom han lätt förlorar ur sigte dess
förhållande till de öfriga delarne och till det hela. Och detta är hos mången orsaken
till bristen på lyckliga och ömsesidigt lyftande, äfvensom till tillvaron af hårda,
kantiga kontraster. Kort sagdt, idéernas instrumentala behandling har för mycket
afseende på hvarje serskild tanke, och för litet pä deras förhållande till det hela.
Men ännu en belvdande fördel medför min metod. Vid det fortsatta nedskrif-
m
vandet af en stämma, känner man alltmera behofvet utaf melodisk behandling äfven af
ackompagnementet, och detta föranleder en vacker stämföring. Betrakta bara en gång
de Mozarlska partiturerna i detta hänseende, följ de serskilda stämmorna genom hela
stycken, och ni skall finna huru sjelfsländigt, huru flytande hvar för sig framgår!
Slutligen ligger ock en icke ringa fördel deri, alt partituret vid detta skrifsält
hastigt tillväxer och man innan kort ser något färdigt framför sig, då man deremot,
instrumenlerande sida för sida färdig, knappt tyckes komma ur stället. Detta är för
arbetets förkofran vigtigarc än man tror. Anden blir lyckligt stämd och förrättar sitt
verk mera lätt och villigt. Och dessutom, fastän det tycks medföra tidsförlust att så
ofta åter börja vid första sidan, så blir man likväl snarare färdig. Mozart skulle
ulan denna metod aldrig kunnat skrifva så mycket».
Att man förr hinner till slutet, må vara — framkastade jag — men, skulle den
ena eller andra mekaniska metoden verkligen ega inflytande på del andliga skapandet?
skulle ett verk kunna blifva bättre eller sämre genom olika arbetsmetoder? helt
nyligen läste jag: hvad anden omedelbart uppenbarar, är icke bundet vid sättet huru det
mekaniskt framställes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
