Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elt alldeles oförlålligl fel vid så väl större som mindre anordningar af stämmor
och ändamål verkställer. Hufvudstämmor böra alltid i mer eller mindre mån blifva de
rådande; dernäst de högre octavslummor, hvilka ligga närmast hufvudslämmorna;
sedan de närmast liggande lägre oetaverna ; sist de yttersta. Då uteslutning af
aldelningar måste ske, så går man tillväga i omvänd ordning; de yttersta först; sedan de
tiärmsta lägre, och sist de närmsta högre. Del sista inträffar endast då, när man vill
spela med en enda stämma. Spelas med tvennc, så är i allmänhet bättre all den ena
är af 8 och den andra af 4 fots ton, än alt båda äro af 8 fots. I pedalen måste en
16 fots stämma alltid understödjas af en 8 fots, af skäl, hvilka öfvanföre blifvit
upp-gifne.
att utesluta en mellanliggande afdelning, t. ex. att i manualen utesluta alla 4 fots,
men bibehålla 8 och 2 fots stammor. Härigenom uppkommer eu lucka i tonen, den
blifver osammanhängande och alldeles otjenlig för uiusik. — Det förslås af sig sjelfl,
att vid alla slämanordningar måste tillika fastas vederbörligt afseeude på stämmors
olika styrka. De starkare böra vara färre, de svagare deremot flere för vinnande af
samma ändamål. Man får icke heller glömma stämmornas öfriga egenskaper, på grund
af de särskilda klasser, i hvilka de äro indcldle. — För öfrigt kunna icke bestämda
reglor uppställas för hvarje särskildt fall. Orgelbyggare och Orgelspelare liafva här
elt vidt område, inom hvilket de kunna ådagalägga huruvida de äro i besittning af
erfarenhet, godt omdöme och verklig musikalisk bildning.
Våra förfäder lyckas hafva hyst ett synnerligt välbehag för höga, skarpa och
genomträngande stämmor. Deras orgelverk voro vanligen mer än rikligt försedda med
sådana. Djupa och manliga voro jemförelsevis ganska lå. Förmodligen ansågos de
torra vara särdeles tjenliga, för att säkert kunna leda en föga sångkunnig större
menighet. Detta var elt stort misstag. Ändamålet vinnes vida bättre med naturliga,
fulltoniga och lagom afpassade kraftfulla stämmor, hvilkas verkan dessutom mera
öfver-ciisslämmer med Gudstjenstens högtidliga allvar och värdighet.
Dessa undersökningar hafva troligen längesedan ådragit sig förebråelsen att vara
alltför långa och alltför — tråkiga. Vi instämma i samma klagan; anse derföre
råd-ligt alt här stadna. Likväl är icke på långt när allt sagdt, som sägas kan om
stämmorna ; — dessa Orgelns lungor, med hvilka den stundom talar så skönt och härligt.
Det händer likväl rätt olla, att del uttalade bär en helt annan prägel än skönhetens.
Hvems är skulden? — Icke Orgelns. Den hvarken bygger eller spelar sig sjelf. —
Det är Orgelbyggarens, — om denne illa anordnar och vårdslöst sammansätter den
Orgel, han åtagit sig att bvgga. — Det är Orgelspelarcns, — om denne icke förslår
den Orgel han spelar och icke rätt vet huru det härliga instrumentets rika tillgångar
böra begagnas. //. Hildebrandson.
Autentiska beriktiganden af felaktiga stallen i syinphonier af fieellioveu.
Musikförlagshuset Breitkopf & Ilärlel i Leipzig hafva offentliggjort följande högst
vigliga berikliganden rörande Beelhovens femte och sjette symphonier. Dessa rättelser
hafva tillhandakommit forläggarne ifrån mästaren sjelf, uti bref, hvaraf det cua
meddelats i faesimile. Förläggarnes långa dröjsmål med offentliggörandet af så betydande
dala gifver rättvist skäl till förundran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
