Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
347
Finalen,
öfriga satser,
stundom ända
allmänhet ganska
icke låta del sednare följa slraxt på det förra, utan merian de båda styckena göra ett
uppehåll af åtminstone 3 å 4 minuter. Del händer viil ändå lätt att den, hvars sinne
och känsla saknar den böjlighel och universala bildning, som fordras till uppfattningen
af hwnoristiska skildringar, sådane som l. ex. Beelhovens, liva rest ej sällan till och
med i en och samma sats cn följd af ganska olika känslor och sinnestämningar skildras,
vid åhörandet af sådana stycken ej känner sig rätt tillfredsställd.
et t \ Allegro con brio är i sitt slag lika originel som symphoniens
mäktigt imponerande genom sin eldiga och energiska anda, genom ett
till dramatiskt lif stegradt uttryck. Dess melodi är i
egendomlig, men måhända, liksom rylhmen, här och der litet enformig. Delta synes
mig i synnerhet gälla om thcmals melodi, som till större delen består af en något
trivial figur af sextondelar, hvilken mycket ofta upprepas. Först höres denna figur i
styckets början i tjugu Ivå takter, som nästan alla lölja tält på hvarandra; sedan hör
man henne äfven icke hlolt der, hvarest tliemat i A-dur återkommer, utan ock i de 22
takter i hvilka hela themat jemlc några naslföljandc upprepas i C-dur*, dessutom
finner man henne ock dels i enskilda delar af themat i tonarterna F-dur, A-moll och
B-dur, dels för sig i 54 på hvarandra följande takter, i hvilka hon alltjemt upprepas
i stränginstrumenternas hvarandra imiterande stämmor. Effekten af denna figur af
sextondelar blir ock genom det hostiya tempot lätt något försvagad. Någon
inskränkning af de mänga upprepningarne i denna Final skulle, som mig synes, hafva gjort
densamma ännu efTcklrikare. Den är ett slags Rondo med flera små repriser,
hvari-bland två gå i 6-dur. Efter ett par genom pauser afbrulna accorder, först
E-dur-treklangen och sedan scptimaccorden på E, börjar themat med denna septimaccord,
hvilken sedan omvexlar med A-dur-lreklangcns qvarlsextaccord, ända till sista (8:de)
takten af törsta reprisen, der ändlligen lerzqvint-accordcn inträder. Bland sköna och
originela ställen må här följande nämnas: deL, der melodien beslår af scptimaccordens
genom helt små pauser afbrulna och genom alla striinginslrumenterna gående
intervaller; äfven de femton takter, hvilka föregå themats inträde C-dur och innehålla mycket
originela och vackra modulaLioner; det storartade ställe, der harmonien från A-dur
piano plötsligen springer öfver med fortissiino till scptimaccorden på C- och
F-dur-accorden, sedan från F-dur-accorden med öfverstigande sext till qvarlsexlaccorden
af A-dur o. s. v.
Oaktadt den stora, egendomliga skönhet, hvilken utmärker denna Final, liksom
alla svmphoniens öfriga satser, torde den dock i allmänhet icke vara fullt jemngod
med dessa. Fantasiens lyftning svnes här icke så
hög,
melodiens skönhet icke så
ädel, omvexlingen icke så rik, som i de föregående satserna. Emedlertid har stycket
utan tvifvel, så väl ur eslhetisk som teknisk synpunkt betraktadt, ett tillräckligt stort
värde för alt utgöra cn värdig slutsats till A-dur-symphonien, denna odödliga
ton-skapelse, med hvilken Beelhoven satte kronan på sitt mästerskap. Ingen af hans andra
symphonicr är väl på en gång så rik, så originel och ädel. Visserligen må den
instrumentala delen af den kolossala nionde vara en ännu konstrikarc och mer komplicerad
Om häri några
kunde ställas i jemnbredd med den nyssnämnda, så ar det ulan tvifvel snarare den
tonmålning; men så ädel, så skön som A-dur-svmphonien är den icke.
herrliga C-moll-svmphonien och Sinfonia Eroica.
’« fy,
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
