Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I V
utønarkta sätt hvarpå hufvudrolen uppbars af operans d. v. förste tenorist, Lindström. Styr-
-ket gafs en längre tid för fulla hus, med samma bifall, och ännu vid Konung Carl Johans
25-åriga regeringsjubileum 1843 hade man nöjet alt i andra akten, som då isolerad
upptogs, höra den 04-åriga Lindström med nästan oförminskad kraft framljunga sitt
herrliga: »Jag stannar qvar».
Hvad man huvudsakligen haft att klandra hos denna musik ar dels det alltför
v « yi m
starka anlitandet af blåsinslrumcnler i ackompanjemangerna, dels de ofta återkommande
militäruicfodicrna, hvilka, ehuru hvar for sig af stor och ädel karakter, likväl slutligen
måste förefalla tröttande. Vi vilja icke bestrida dessa anmärkningars giltighet, ehuru
den förstnämnde numera väl inå anses i sjelfva verket förfallen, då senare tiders
operor, utan den anledning som i Cortez på sina ställen kan rättfärdiga del visserligen
nog bullersamma ackompanjemanget, förete samma, om icke större kraftansträngningar
i delta hänseende; och hvad den andra anmärkningen beträffar, så äger föremålet derfor
siu egentliga grund i librettons beskaffenhet och faller således mera dess författare ao
komponisten till last. Medelst en lämplig scenisk anordning kan och bör emellertid
Ötjat till den grad sysselsättas, all örat mindre Taster sig vid den klandrade
enformigheten i musiken. . •
En tredje anmärkning, den vi dock, sanningen att säga, ej hört (orr än na, är
att stycket §kall vara besväradl af ett tröttande öiverflöd på recitativer. Vi, som
tem-ligen noga känna flere med närvarande stycke samtida och älven både äldre och senare
theuterkomposilioner, kunna dock (örsäkra att recitativernns antal i Cortez icke
öfver-skjuter det som i andra dermed jemförliga sivckci» förekommer, hvaremot till denna
operas meriter hör att recilaliverna med äkta dramatisk sanning och styrka i
deklamationen Jorena cn beundransvärdi rask fart. Också är af opartiske musikkännare
öfver-cnsslämmande medgifvel all skönare recitativer än de Sponliniska icke bfiivit hörda
sedau Glucks tid; men myckel beror på siitlct huru de återgifvas. Vår opcrascen
saknade förr ej förmågor i delta hänseende; förhållandet nu är ej aldeles detsamma,
hvilket får lillskrifvas den omständigheten alt nutidens operadialoger i allmänhet icke
erbjuda artisterna någon öfning i eller något studium af den sannskyldiga
recitativ-stilen.
• i * t
Men äfven medgilVet all denna opera må lida af vissa longörcr, dc der
synnerligas». uli vår i så många afseenden galopperande, ja skenande tid måste såsom sådana
. • I
förefalla, äger den dock, i motsats derlill, och i öfvervägande grad, skönheler af första
rangen. Dcrtill räkna vi, utom den ståtliga och karakteristiska ouverturen, nästan
hela första aklen, i hvilken, framförallt, introduktionen, fangarnes hön: »0 du, som
skapat äfven dessa länder», den vilda offerdunsen med chör, samt första satsen i Ama-
• 4 ’ • • #
zilys och Telascos duett: »An en fristad vill jag dig lemna», lysa soin klara stjeruor.
I andra akten förekomma såsom glanspunkter: Auiazilvs aria till Cortez, duetten dem
emellan: »Hvad nya ljud», byggd på melodien af mexicanarnes marsch, Telascos reci-
• • i V
taliv, då han uppmanar Cortez alt återvända till Spanien, samt dennes stolta svar derpå,
vissa ballettnumror och enkannerligen deu stora upprorsscencn, hvilken med sin
förträffliga karakteristik, sin rika färgprakt, sin eld, sitt lif utgör ett bland de mest
framstående dramatiska mästerverk vi känna, ja, ett sådant, att om sjelfva Gluck och
Alo-zart kunnat höra det, dc utan tvifvel deråt skolat skäuka sill fullkomligaste bifall.
t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
