Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följande kan dock icke med tystnad förbigås. »Man finner ock», helor del bland
annat, »man finner ock bos dessa mästare (Bcelhoven och Mendelssohn) intressanta
exempel pä nya, snillrika vändningar, pä en utomordentlig förmäga att gifva strängt
formel regelbundenhet utseendet af genialisk godtycklighet; men delta är en konst,
som endast den skärpta blicken genomskådar, och hvaraf endast den redan vordne
mästaren förmår hemta lärdom. Deras verk äro således endast lärorika för den som
sjelf vunnit en högre konstgrad; för den börjande symphonisten äro de ofta förvillande.»
• +
Hvad vill detta säga? Ar det icke tvdligl för hvarje musikbildad, att den som
icke »vunnit en hög konstgrad» ej heller äger rättighet —och med få undantag djerfhet nog
— att våga »lösningen utaf den svåraste bland tonkonstens uppgifter?» Om åter
»den börjande symphonisten» måste antagas vara i besittning af »en högre konslgrad;»
men denna »högre konslgrad» deremot icke kan anses förefinnas hos den, nied den
störste symphouiemästares arbeten, obekante; sä måste ofvanstående yttrande, ämnadl
att afhålla från, eller uppskjuta studiet af dessa arbeten, förklaras för ett falskt, och
den blifvaude konstnären i hög grad vilseledande yttrande.
Äfven Musiktidningen bar loford för Herr VV. Det hade dock möjligen lika lätt
kunnat hända alt motsatsen inträffat, i del att delta blads kritiker icke alltid utgått
från sawma ståndpunkt, och således ej kunna hemfalla under tit omdöme.
Den ifrågavarande svmphoniens behandling i formell hänseende, dess harmoniska
detaljer och orlhografiska skrifsätt, häntyda icke på komponistens innehafvandc af den
»högre konslgrad», ulan hvilken en, om ock blott »partiel lösning utaf den svåraste
bland tonkonstens uppgifter» icke kan tänkas; hvarom hvarje musiker vid ett möjligen
förnyadl uppförande eller vid blott den fiygtigaste blick i partituret kan öfvertyga sig. Scm
exempel på hur med de tvännc sednare faktorerna sig förhåller, meddelas bär en
enda, ofta återkommandey takt ur symphoniens första allegro, i hvilken bevis på det
här fällda omdömets sanningsenlighet förefinnas, hvilka tydligen icke kunna vara de
enda i svmphonien förekommande; i delta fall egande mycken likhet ined de, om
sym-phonien tryckta omdömen, hvilka likaledes äro af en beskaffenhet som motsäger hvarje
förmodan om clt, undantagsvis, begånget misstag; Imlken förmodan dessutom
veder-lägges af den öfverensstämmande meningen hos alla recensenter.
Den nämnda takten har följande utseende:
Hvad den formela behandlingen beträffar, så torde något anförande af bevis vara
ofverflödigt, då ingen recensent oninäml den med beröm; Aftonbladets till och med
förklarat Herr \V. vara »svag i formen». Dock skall etl, i delta afseendc betecknande,
faktum sedermera blifva omnämndt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
