Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det af alla recensenter med beröm omtalade studiet af klassiska författare,
bevisas genom ingenting. De öfverallt förekommande »reminiscenserna» (hvilka dock äro
af en art, för hvilken ett inycket mera betecknande namn finnes); dessa
»reminiscenser» bevisa väl bekantskapen med de verk ur hvilka de blifvil hemtade, men alldeles
icke ett verkligt studium af dessa verks författare. Ett sådant studium skulle hafva
yl tral sig genom det skickliga användandet af egna idéer, icke, som här skett, genom
motsatsen.
Hvad de Herr W. tillerkända egenskaper af smak, talang, snille etc. beträffar, så
skola de på intet vis bestridas, ehuru lika litet medgifvas. Del har så ofta
förekommit, alt sjelfva arlen af den medfödda talangen, genom eller under studierna,
undergått en fullkomlig förändring, att det i närvarande fall torde vara omöjligt att afgora
huru Herr W:s talang, efler färdiga studier, kan komma alt vara beskafTad.
Tid t och ofta har man af våra s. k. kritici hört den satsen predikas, att ett
troget anslutande till de klassiska mäslarnes förmer vore för den unge komponisten det
mest lämpliga förfarande. Det skall icke kunna afgöras huruvida de önskat delta
förfarande användl endast på etuder, men icke på sådane skapelser, för hvilka
benämningen konstverk tages i anspråk. Herr W. har dock i scherzon och finalen till sin
svm-phonie lemual bevis på alt detta recensentyttrande kunnat uppfattas såsom äfven
gällande i det seduare afseendet. De scherzon begynnande violonceller och basar, de
derpå inträdande violiner, violer, horn, fagotter och clarinetter med följande ritardando
och fermat; tempo, taktart och den ordning i hvilken instrumenterna inträda; allt
delta är en så trogen kopia af början till scherzon i Beelhovens C-moll-Symphonie,
att det hos våra recensenter troligen uppväckt de gladaste förhoppningar för
fortgången af delta stycke.
Dessa förhoppningar har Herr W. icke heller på något vis velat svika. Det i
Trion gjorda försök till fugerad sats; det återkommande Scherzomotivels inledande
pizzicato i violonceller och basar; de, öfvergången till Finalen bildande, på liggande
noter anbragta åttondelar; sjelfva »sammansmältningen» af de hegge satserna (se Herr
A. M:s ofvan citerade yttrande); den, i Finalen med piccolaflöjt, tre basuner och
contra-fagolt förstärkta orcheslern; Final-lhcmals melodiska, harmoniska och rylhmiska form;
de 18 (hos Beethoven 25) takter efter dess början inträdande sextondelar i
secund-violincn och viola med mclodiförande oboer, clarinetter, fagotter och horn, jemle
genom Ijerdcdelspauser åtskilda Ijerdedelsnoter i primoviolin och de tre basunerna samt
derlill i en upp- och nedstigande figur salla åttondelar i violonceller och basar med
liggande noter i trumpeter och horn; de, längre fram, efter ulhållande noter i
blås-instrumenterna följande, med tvänne åttondels-afvexlande fjerdedelsnoter, med unisouo
i hela sträng-qvartcllen samt derpå följande } takt ur scherzon, börjande med ett, af
primoviolinen solo vid hvarje takts början angifvet D (hos Beethoven till följd af
tonarten naturligtvis G); det, efler återgången till C-takten, mot slutet inträdande hastigare
tempo samt det, efter del definitiva slutaccordets inträdande, närmare 30 takter
uppehållna slutet; allt delta och myckel mera ar ett i detalj så troget »anslutande», att
väl ingen recensent kunnat Önska det bättre. Men alla dessa förmela detaljer, ehuru
samvetsgrannt kopierande ett mönster, som, leeknadt i en, hvarken af Beethoven eller
någon annan känd komponist, sedermera använd form (delta emedan denna form betin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
