Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S
då icke, och liVarnSf* skrillé mart rtckså ha gjört del? ^ Mån endast jiibladé ocli
jrtb-let gällde den störa idö som bildade förertingéns grund, och nHr9 vid Trlumfdlonis
I ^ ^ j l • . • |
högtidliga intåg i hafvrt(f$taden, måti, närmast Framför Hans sponn, såg dert svenska
och den norrska soldatert hårtd i hartrf broderligen framgå, då rörde sig förvifcsv» inom
hvarje ädelt bröst den känsla hvnråt skalden * förlänade ord, dA han sjöng: »En knng,
elt folk, clt lånd! skall nu vår lösen vara.»
Att vid denna lid, då inom huCvudstadens högre kretsar den ena Usande Testen
nllösle dén andrå, en alhnännéfig sådan, tillgänglig så för låg som för hög, ej borde saknas
inom det åt fosterlandéts sånggudinnor helgade templet, säger sig sjelfl. Också
vidto-gös géiiäSl förberedande nnsraller dertill oéft den 2 Januari 1815 sågs, till Föreningens
firåtide, för första gången skådespelet a T samma rtamn, forfat ladt af Carl jXord/oMSj
méd inlagda sånger af iVrt>/$rttø, JVtitlin o bh Gran b ft^ saml musik af d. v. hofka-
pellmäslaren jEdvard Du Put/.
II e
Måtigén »Wed erinriiigaV frå« aldre tider, då
det vab sædvanligt alt Vid firartdel på skådeplatsen af »Sveas högtider», irtga
ringare personligheter ärt Olympens innevånare kunde fråirtträdn föb att köiiiptimentera
vederbörande, lordc viil förcsliilll sig alt någrtt dylikt äfvén no skulle vaiikåis och
emotsåg© lorden skuld måhända rtWéd temlig likgiltighet den förestående tröttande
grannlåten; meii huru öfverraskades man ieke, då del befanns att dé gamla, föVr så
beschäf-liga gudomlighclcrtia nu voro affdeles skjutna åt sidan och att sceiiert deremol vid
delta trllfaffe framställde nvenrtiskör med kvitt och bföd, män och qvinrtor nf folket samt
händelser, nhfagnå att i vébklighrlert hå: iTmnt blott föb fä dågåV sedan; Ert aning
hade sagt den theåterVarte författaren hurn han vid denna festlighet borde gå till
• _ |
väga för att åstadkomma dét djupaste intrycket, och att hart af denna artiilg ieké
bedrogs visade den utoirtordeniliga Ivckå det nVå stycket gjorde. Man kunde ej se sig
mätt på denna »tillfnllighvtspjés», som icke blott i en oafbrulen följd uppleldc det
högsta antal representationer, hvaråt något theatérverk hos oss haft all fägnrt sig, ulan,
ännu flera år efteråt, på deri \ Novemberdagen alllid vur föremal för samma högljudda
bifall som vid dess första1 uppsättning.
Hvad som i ej ringa mån bidrog till sådan oerhörd framgång var ut’ån tvifVel
piescnS intagande musik, hvilken, Irots den derpå tryckta, i allmänhet mindre väl
ansedda pbägeln af »tillfallighetsprodukt», var i sitt slag elt verkligt mästerstycke. Der
Tartris i dessa toner ingen höglrafvandc ståt, irttel braskande Inrih, inga lorvånartde
kontraster, iriga lärda och oTalllTga kombinationer*); allt var enkell, natrtrligt, ädelt,
sa »ut och kunde således ej urtdgå alt väcka den renaste glädje, den irtnerligasle
förtjosniog. Tonsättaren hade, med den honom egna säkra takt, nogsamt insett alt
vid dellä tillfälle mcsla makt låg deruppå atL ordéii, äfven i de lyriska partierna,
tydligen måtte höras, hvädan han, förkastandfe deras inhöljande i denna granna
musikaliska utstyrsel som ej sällan aldeles förqvafvcr både ord och tankar, begagnade
»tonernas vågor» endast som en fin glasyr, hvarmed han öfvergjöt poesien sålunda att hon,
långt ifrån att deräf skymmas, faslhellre dymedelst Moll framträdde i ert desto högre
) Må inan cj invanda alt texten icke gaf anledning till något sådant. Texter, till oeh med
enklare an den till »Föreningen», lin likväl, under vissa tonsättares bänder, blifvit rätt tappert
fdrbråkade, hvarpå exempel lått skulle kunna anföras, derest vi icke derilråu afhöllcs af den
gamla sanningen att, ecccmpla sunt odiosa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
