Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klarbel ocb glans. Med slörsla sinnrikhet hade han derjemte beredt denna glasyr af
till en del inhemska ämnen, af lena fläglar från den kort förut till lif återvnkiiade
svenska folktonen, fläglar, hviika, alltmer samlade, slutligen växte till den Iriskaste
• * •
nordanvind i de raska, »rama bondpolskorna», som nu för första gängen bestormade
en scen, der förut, vid s. k. nationella festspel, endast amoriner, zeGrer och dylikt
himlaburet herrskap rört sig i sirliga menuett-pas eller olympiskt graliösa
bravur-grupper.
Huru fÖrundransvärdt dock ödet fogar händelsernas trådar! — På samma gång
som en Hjeltc från södern gal oss enligt skaldens uttryck »nya land och nya sin*
nen», skulle en Trubadur från södern, en lijelte, äfven han, ehuru blott inom deu
glada vetenskapens område, ål deu nordiska folktonen bereda ett vidsträcktare fäll än
det den förut beherrskat; ty i och med »Föreningens» musik hade denna iolklou
vunnit burskap pä svenska scenen, der den alltsedan, så fort den derstädes uppenbarat sig,
ulöfval ett obeslridl välde, nående måhända kulminationen i delta hänseende uti den
af Sveriges största sångerska representerade Vingäkersflickans tjusande visa till »sjelfva
Kungen», jubelqvällen den 0 Februari 1843.
Fyra år efter det »Föreningens» musik hänfört hög och låg, gammal och ung,
skulle Du Puy få tillfälle att ytterligare på samma bana, änsköut i en högre genre,
skörda uya lagrar. Till Grande af Konung Carl Johans uppstigande på throueu hade
Valerius, på beställning af lealerdirektionen, författat ett s. k. divertissement. Väl
hade han uti detsamma nå visst sätt åter beträdt den fordua strålen i så måtto som
■
han ville ha öfverualurliga väsenden alt Ggurera på scenen; men, ehuru tillgifven deu
äldre, formen, var han dock för skarpsynt för att icke inse det denna, en gång till
efterföljd antagen, likväl borde erhålla en ny, med den förhaudenvarande smakriktningen
mera öfverenssläinmaude utprägiiug, och således framkommo nu, i stället för Olympens
öfver- och undergudar, de för det svenska folklynnet mera kärvordna »Elfvorua» och
»Neckarnc» och »Nornorna» och gubben »Mimer» vid sin brunn, ja, till och med sjelfva
»Balder», af hvilken stycket erhöll sitt namn; hvarförulan åtskilliga Nordens fordua
konungar måste upp ur sina grifler, visserligen af okänd orsak och i svårfatliigt
samband med sjelfva handlingen, för så vidL eljest någon sådau i stycket fanns, men ändock
till »nordiskhetens» tillfredsställande, till förökande af den sceniska prakten och
hvilket tvifveisulan var det bästa — till särdeles fromma för komponisten. Slutscenen
åter, eller styckets jordiska del, om delta uttryck må oss tillåtas, var ett slags uppkok
på divertissementet i »Föreningen» och hade att framvisa representanter af allmoge från
Scandiens begge länder, samlade för att uttrycka sina känslor i anledning af den nye
konuugens började regemente. — Ilade Du Puy i »Föreningen» allenast kunnat visa siu
styrka i kuplellförmcn och den nationella dansmusikstilen, så bereddes honom, som
man Gnner, nu lägenhet att äfven i den högre feeri-opera-genren ådagalägga siu förmåga,
och denna svek honom ingalunda. Musiken till första afdelniugcn, i hvilken händelsen
föreställdes tilldraga sig vid asken Ygdrasill i närheten af Mimers-bruuucn, var hållen
i en ämnet fullt värdig mystisk ton, ehuru naturligtvis med färgbrytningar, lämpade
efter de flera olika situationerna, således än fantastiskt rörlig, såsom i Elfvornas och
Neckarnes chörcr, än majestätiskt hög, såsom i Mimers parti, än melodiskt skär och
skimrande, såsom i Nornornas terzetter, än åter pylhiskl inspirerad, såsom i deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
