Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men for närvarande inskränka vi oss till det redan sagda, hvilket, såsom overskriften
till vår uppsats lyder, endast utgör ctl par, af de sednare dagarnes festligheter
framkallade, »minnen frän fordom». . /W
• t •
.. i
Uppliofvét till Rössinis ”Soirécs niusicales*’.
Frårt (fen stund Aobsini slutade sin »Guilfaumc Tcll», ända till del ögonblick han
lemtihde Paris, var det omöjligt all fä honom att skrifva en enda not. Fåfängt
förföljde Italiens, \yicns, Londons och Petersburgs Impressarier honom med sina böner
. ^ ^ å ^ ^ | 0 ^ I ^
om ny niusik, — han förblef döf och slum. T onkonslen blef honom till den grad
likgiltig* att h an under fyra års tid icke satte sin fot inom Italienska iheatersalongen,
ehuru hån hade sin bostad i samma hus, och var ledamot af stvrelsen för sainma
w m
theatef.
En dåg infann sig hos honom en af hans landsmän, tillhörande kretsen af hans
förtroligare vänner, och utbrast med Törtviflade ålborder:
»Maestro, jag är olycklig, bringad till det yttersta ; ni ensam kan rädda mig.»
»Hvad står på, hvad har händl dig?»
»Mäit har anförtrott mig en summa af 6Ö0Ö francs, for hvilken jags inom 3 dagar
skiillé redogöra. Génoiri en olycklig lilllälliglict har jag blifvit lockad att spela och
förlorat dessa 6000 Tranes. Kan jag icke inom 24 limmar åstadkomma denna summa,
af* jåg förlorad.»
»Djefvilln anfäkta! 6000 fr. För några dar sedan skickade jag alla pengar j;
häde ib ne till min far. Mcrt vänta! jag har vänner och jag skall hora efter. Emedan
1 » . • . • i , » j é i (• # • • ; •
det är en hedersskuld, och emedan det är fråga oin all rädda eu ung man ur cn
öfverhängande fåra; kor« igen i morgon eftermiddag.»
Eli limma scdnnré inträdde utgifvaren af den store kompositörens arbeten, M.
Tröupenas.
»Nå Väl, min bästa Rossini, har ni icke lust att vakna upp ur cr dvala?»
»Hvad skulle det tjena till? Jag befinner mig ganska väl____________Ahl jag forstår:
ni vill jag skall ge er niusik.»
»Ja visst; tro icke alt jag släpper er, lita på del! ni skall icke lörsöka inbilla
mig att ert liufvud fi»iblifvit overksamt alltsedan ni skref Guillaume Tell, och att ni
icke åtminstone liar några melodier alt ge mig.»
»Melodier, min kära Tröupenas, stå icke så lätt att erhålla; det Hr ganska ondt
om dem till och med i de stora operor, man en lång tid här uppdukat för oss. Men
kanske skulle vi kunna ändå komma öfverens: Jag har behof af cn 6000 fr. nu
genast för att lijelpa eu vän. Vrill ni låna mig dem?»
»Låna er dem? Inom en timma skall ni ha dem, och om ni för denna summa
vill skrifva mig några romanser, skall jag anse dem för del bästa qvillo.»
»Huru inånga begär ni då?»
»Åh min gud! så många blott all man deraf kan bilda ett album ... en åtta, tio...
»Topp, min käre förläggare, kom till mig i afton kl. 6, och hal me<l er mina
6000 fr. . i.»
Ett ögonblick derefter inträdde Lablache, och stannade »stum som en marmorbild»,
då kan såg Rossini sittande med pennan i handen framför ett musikbäfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
