Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja och nej», svarade han. »Obligat recitativ? all respekt! nå, hvem skulle också
icke erkänna det stora, som Gluck, Mozart, Cherubiui och audra åstadkommit häruli!
för alt icke förgäta *det stora recitativet i Marschners Vampyr, som är det största och
effektfullaste jag känner. Ja, sådane recitativer kan man nog tåla höra. Men dertill
behöfvas inga genomkomponerade operor5 sådane praktvexter kan man älven anbringa
i en dialog-opera, blott man eger geni dcrlill. Jag har det icke, och häller mig
der-före till det goda af lättare sort, som figura visar vara upjffiinneligl för alla
menui-skor. Mvad ha inte filosoferna och estetikerna pratat för oss! och när man närmare
beser deras lärda krimskrams, så finnes deri ingenting, som låter hänföra sig till
lingen, sådane Ogura visar oss dem.»
Ni låter således endast gälla hvad figura utvisar? frågade jag.
»Alldeles!» lortfor Lortzing. »Lefve empirien! tack vare det vagabondlif, som
jag största delen af min ungdom måst föra, den fördelen medför det, att man lär sig
observera och göra afseende på livad figura utvisar.»
Och i delta fall, återtog jag, visade den er . . .
»Den visade mig», inföll Lortzing, »all större delen af teatermenskligheten redan
efter första akten af en genomkomponerad opera förspörjer en olreOig känsla. Och
ni, säg mig uppriktigt, i förtroende» — han såg sig dervid om med en komisk rädsla
— »vi äro allena, ingen estetisk polis-spion lurar på våra ord — säg mig uppriktigt,
erfar ni af det vanliga recitativet något synnerligt nöje, hvaba?»
Lortzing riktade vid denna fråga sin joviala blick på 111ig, som ville han läsa i
mitt ansigte, om jag i tankarne rustade mig till ett öppcnhjerligt eller ett diplomatiskt
svar. Då jag emellertid önskade höra hans åsigt, så gaf jag till svar blott delta
obestämda »lim!» hvarigenom man plägar sporra deu andre till all vidare utspiuna sin
tanke.
»Hvad är då recitativet?» fortfor han ock genast. »Musik? ja, cn afklädd, som
visar ett torrt skelett, utblotladt på lif och behag. En noterad deklamation! allt livad
som skänker musiken dess behag, bestämd takt, tonart, rytm, melodi, välljudande
instrumentation, saknar del vanliga recitativet. Deklamatoriska fraser, deremellan
arpeggios på basarne eller på qvartellen, och dertill del oundvikliga, stereotypa
tre-molot, så går det hela vägen. Finner ni verkligen ett musikaliskt behag häruli?
säkerligen icke.»
Men ändå finnas många, som med värma försvara del, och måsle ha sina skäl
derför, invände jag.
»Ej af den musikaliska känslans ingifvclsc göra de del», svarade lian lifligt, »ulan
på grund af en falsk föreställning om nödvändigheten. Naluren fordrar, säga de, all mau
antingen sjunger beständigt eller ock allsicke.»
Och delta lärer ni väl medgifva? anmärkte jag.
»Jo det skulle bara felas 1» utbrast Lortzing. »Således, om lalet bannlystes ur
operan, skulle hon bli mera naturlig? vacker logik, minsann! ingenting, ej en bokslaf
är naturlig, bvarken i dialog- eller i recilaliv-operan, eller i något annat slags
konstverk. Ar kauske en målning naturlig i deu meningen? är del en naturlig menniska,
som från duken blickar på oss?»
Jag tillstår, invände jag, alt er lauke cj är mig alldeles klar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
