Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nä ell annat exempel då», fortfor lian. »I »Don Juan» visas oss en staty, som,
sittande pä en häst, plötsligen antager en bjudning pä supé, och sedan verkligen
in-finner sig pä densamma. Kan ni säga mig hvad denna scen innebär naturligt? om
nägon ville berätta oss denna historia säsom verkligen passerad, skulle vi anse honom
för tokig. Dock, antagom alt denna händelse verkligen vore möjlig, att den
nägon-städes tilldragit sig. Mc») pä Leipzigs teater, med kulisser, orkester, äskådare pä
parkett, i loger och galleri, med ljuskronan i taket? huru? och »Don Juan» och gasten
skulle ha sjungit, Stegmaver dcrjemlc med en pinne hviflat omkring i luften i eller
emot takten, 40 menniskor musicerat och herr Pfund väsnats med pukan till detsamma?
finner ni i allt delta ett enda spär af natur? och likväl generas ingen åhörare deraf,
ingen kommer att tänka på att allt hvad som här förespcglas honom, betraktadt ur
uaturlighclens synpunkt, är det renaste nonsens.»
Och hvad slutar ni häraf? frågade jag.
»Jo för tusan, alt naturligheten i konsten är något helt annat än den i
verkligheten; att, såvidt konsten skall kunna existera, vi genast i början måste medgifva den
en mängd onaturligheter, och alt konstens behag just ligger deri, att den med helt
heterogena medel frambringar en illusion, som alldeles liknar naturen.»
Och deraf, anmärkte jag, slutar ni vidare, att onaturligheten i dialog-operan ej
är större än i den reciterande?
»Onatur ligarc än den första är den sista, påstår jag», svarade Lortzing.
Onalurligare?!
»Ja, nemligen med afseende på vår natur, på den menskliga naturen».
Ilur menar ni del?
»Konstens bestämmelse är ju att träda i förhållande till menniskan. Y;i äga vissa
egenskaper, på hvilka konsten måste vara så beräknad, alt den, så länge vi
svssel-sälta oss med densamma, hos oss väcker angenäma känslor. Förekomma i en opera
momenter, som lemua oss likgiltiga, eller till och med förorsaka oss ledsnad och dåligt
lynne, så äro dessa momenter de egentligen onaturliga, och dc vållas oftast, ja, ja
påslår, ofelbart i den genomkomponerade operan, af dc många recitativerne. Ilvad
hjclper det att förståndet kallar det naturligt, när känslan erfar ledsnad dervid?»
Men, bästa Lortzing, invände jag, ni säger alltid »oss». Uppställer ni icke en
oriktig sats, om ni dermed menar hela den teaterbesökande mcnsklighelen ? Del ges
ju, såsom jag redan anmärkt, rätt många, hvilka derföre finna vexlingen mellan dialog
och musik onaturlig, emedan den albryter gången af deras tankar, deras känslor, ocb
följaktligen stör deras nöje.
Här fattade Lortzing hastigt sin mugg, tog sig cu grundlig klunk och utbrast:
»Ah för tusan, hvarföre bråkar jag min hjerna för era äsigters skull! hvad ror det
mig, om ni är foreller emot saken? inenniskorna silla och afhöra hade recitativ- och
dialog-operan, och fråga hin efter vårt samtal. Kunde jag bara göra en opera sådan
som »Don Juan», nemligen sångnumren ocb recitativerna . . . ha!» utropade han
triumferande, »det faller mig något in. Sök bara opp en af era recitativ-försvarare, ocb
spela för honom endast recitativerna ur en genomkomponerad opera! eller inför ett
nytt slags opera, som endast och allenast beslår at recitativer! mest naturlig vore en
sådan, ty obestridligen skulle den komma del vanliga samtalet närmare än en aria, en
ir
n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
