Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ncn. — Sålunda utrustad med min kännedom om skådebanan, kunde jag väl våga
mig på bearbetandet af goda pjeser. Och likväl — huru länge har jag ej måst soka
efter en passande sujet! sedan jag trott mig funnit en sådan, så undersökte jag i
främsta rummel, om den innehöll musikaliska situationer, scener, som tala till känslan.
Dessa anmärkte jag först: här tillfälle till en romans, der till en aria, till en duett,
en kör, o. s. v. Fann jag detta i en pjes, så föll en sten från milt hjerta. Nu
började jag ett annat arbete, ett kritiskt, så att säga. Jag frågade mig ncmligen : hvilka äro
de efTektrikaste scenerna? hvilka äro svagare eller rentaf förfelade? de svagare måste
då förbättras, de lorfelade uteslöt jag helt och hållet. På delta sätt erhöll min plan
efterhand den gestalt som jag behöfde for min opera, och dermed voro de värsta slö-’
testenarne undanröjde. Dialogen var lätt ändrad, och verserna — nå min Gud,
hvil-ken menniska i våra dar sammanlappar inte sin vers; och isynnerhet operaverser!
hvarföre anstränga sig? allt hvad som utgör poesien, djupa, stora tankar, blomstrande
bilder, rimmets renhet, språkets elegans — alltsammans måste ju komponisten ändå
förbränna till aska, på det att musikens Fenix må kunna uppslå derur.»
På hvilket dramatiskt område, frågade jag, skulle man hufvudsakligen söka pjeser
som passa för opera-bearbetning?
»Detta beror på hvars och ens individuela tycke. Tragedi, skådespel, lustspel,
fars, allt är bra, i den mån man vill skaka, röra, roa. Jag kan ej uppgifva någon
annan allmän regel, än alt lemna gångbara klassiska pjeser orörda. Här kan man
blott förderiva. Jag håller mig till bortglömdt medelgods: Borgmästaren i Saardam,
Kåbocken o. s. v. Deraf låter något göra sig.»
Med er Borgmästare i Saardam har ni i sanning gjort en ypperlig kupp,
anmärkte jag.
»Men hvarföre ypperlig?» frågade Lorlzing. »Pjesen är visst inte dålig, och i
denna genre kan ock min musik tillfredsställa anspråkslöst folk. Men hvad som skaffat
pjesen ett så allmänt upplagande, det berodde på en annan omständighet.»
Hvilken dä? frågade jag.
»Boller, bästa vän», utropade han patetiskt, roller heter det magiska ord, hvilket
för den dramatiske skalden såväl som för komponisten öppnar scenens portar. Det ges
sångare med obetydlig röst, som likväl äro rätt goda skådespelare, och tverlom
sångare, som sjunga väl, men spela dåligt. Har man nu påfunnit en pjes, som ål den
förre beskär goda spel, åt dcu sednare vackra sångroller, så är framgången nästan
gifven. Bäst lyckas man med sådane partier, som ej en gång af sämre teatersujetler
kunna tillintetgöras, som spela sig sjelfva, och dylika äro Czar Peter och
Borgmästaren. Med den sista rollen har väl ännu aldrig någon gjort fiasco, och likaså kan
aldrig Czaren falla, blott han med tonfull stämma kan framsmäkta sin romans. Som
aktör må han vara en stel herre, det strider ej mot rollen. Sér ni, min gubbe, del
kallar jag roller, och den saken förslå ilalienarne alldrabäst, hvilka derpå grundat sin
lycka. För pjeser, som hafva roller, gäslroller, intressera sig ock sångarne alltid mest.»
Men månne ej det högre konstvärdet går förloradt vid detta praktiska bemödande?
invände jag. Vi ega redan många pjeser med roller i den af cr uttalade meningen,
dem nian ej kan tillägga någon besynnerlig inre halt.
»Mcdgilves», svarade Lorlzing, »men deremot ha vi ock pjeser, hvars höga
dramatiska värde måste erkännas, och hvilka likväl ej hälla sig uppe på scenen, just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
