Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
emedan roller felas dem. När båda delarne finnas förenade, då — ja då har skalden
nåll det högsta! detta bevisas af våra största dramatiker, Shakespeare, Goethe, Schiller,
hvars arbeten uppfylla båda fordringarne. Men sådant folk hör till sällsyntheterna, och
om tealerstyrclserna icke skulle få gifva annat än sådane pjeser . . .»
Ni tror således, inföll jag, att de, hvilka naturen nekat en Shakespearcs, Gocthcs,
Mozarts, Beelhovens genialitet, skulle ålnöja sig med ringare problemer? borde det
deremot icke, i konstens intresse, snarare heta: den som ej känner sig det högsta
vuxen, borde egentligen afstå från allt skapande? hvilket intresse kan medelmåttan
hafva för kännaren?
Ett besynnerligt småleende öfvergick Lortzings drag vid denna fråga, hvars
tvetydighet i afseendc på honom sjelf först derigenom blef mig märkbar. Jag tillade
der-före hastigt: jag behöfver väl ej försäkra, att edra operor. . .
»Åh, kära vän», afbröt han mig, inga diplomatiska finesser oss emellan ! er
anmärkning, att mina saker tillhöra medelmåttan, sårar mig ej, emedau den är sann.
Men att folk af milt slag derföre skulle förbjudas att producera, det underskrifver jag
icke. Känuare!» utbrast han ironiskt. »Ja, nog är det ett vackert namn. Huru
många sådane tror ni er kunna få ihop i Leipzig eller på hvilken annan ort som
helst? huru många skall ni kunna förmå till att dagligen besöka speklaklerna? och
huru många skola öfverensstämma i sina omdömen? och sedan — huru länge, tror ni,
skulle en teater ega bestånd, på hvilken blott de första snilleprodukler skulle få gifvas,
och som endast finge kännare till åhörare? af absolut fullkomliga mästerverk får ni
inte ihop en reperloir för ett hal fl år, och den iukomst ni hemtar af en
kännare-publik, skall ej betala oljan till lamporna! VTisst vore det bra, om alla konstverk
vore fullkomliga och alla menuiskor kännare. Men vår herre har velat del annorlunda.
Menniskorna på denna planet skola hafva olika anlag, olika tycken, olika bildning,
men alla, så vidt möjligt är, också sina konslnöjen. Flera af miua operor hafva
skänkt mycket godt folk angenäma stunder, och dermed är jag nöjd.»
Friskytt-bokcn.
Fr. Kind, Friskyttens författare, har utgifvit ett arbete: »Dus Freischulz-Buch»,
som i afseende på denna berömda operas historik innehåller åtskilliga intressanta data.
Vi meddela derur några notiser.
Ar 1816 lärde Kind och Weber känna hvarandra och slöto genast ett
vänskapsförbund. Snart uppmanades skalden, som knappast kände noterna, af tonsättaren till
att skrifva honom en opcralibrclt. Efter mycket sökande och förkastande valdes Apels
Friskvftsaga (ur första delen af Launs och Apels »Gespensterbueh»; äfven öfversalt på
svenska); snart hade poeten fulländat sill arbete, som Wcber betalade honom med 20
dukaler. Pjesen, ursprungligen kallad »Jägarbruden», börjades med två scener mellan
eremiten och Agal ha, dem Weber ej har komponerat. Endast ogorna medgaf
författaren deras uteslutande, och onekligen skulle de hafva bidragit betydligen till en bättre
afrundning af det hela och isynnerhet till motiverandet af operans slut. Eremiten
uppträder nu endast som en Deus ex machina, hvilket han efter författarens afsigt icke
bort vara. Webers skäl till de båda scenernas bortlcmnandc var dels, att två första
basar då skulle erfordras, som vid många teatrar icke finuas, och derjemte ville han
)l3n:o n.- restS
r* it. i/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
