Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•t ...’
tiH ängens egare: cn^ta^å älsklig, s^i någonsin en sådan uppblomstrat \ Sacbsen,
der likväl de vackraste flickor pläga vexa som ogräs. Det långa ljusa håret, som
räckte den sextonåriga tärnan nästan till knäet, hade förvärfvat henne tillnamnet
»Gull-flickan». De vänligaste blå ögon, friska kinder, en tørreten trubbnäsa, en liten leende
mun, en smärt vext med behagfulla former — detta var ungefär den yttre bilden af
den landlliga skönheten, som herrskade i allas hjertan och förbryllade mer än en bland
bygdens ynglingar. Emellertid var denna nejdens älskling ej något underbarn på
förståndets och öfvermenskliga förträfflighelers vägnar; hon var bara god, obeskrifligen
god, och kunde ej göra en mask, än mindre cn menniska något emot, delade med sig
hvad hon egde, var en kärleksfull dotler, sin faders stöd sedan modren aflidit, en from
arbetsam flicka. Den som nu såg hennes yra fek med sina medsystrar, huru hon
stänkte vallen på dem, och med hvilken klar stämma hon sjöng sina glada visor, den
måsLe gläda sig med henne och säga för sig sjelf: »må gud beskydda dig, goda barn!»
Arbetet var gjordt — flickorna rustade sig till uppbrott, flätade ännu några
kransar och salte sig sedan i gräset för att sluta sin aflonvard. De långsamt uppstigande
aflonskuggorna började omhölja den lifliga gruppen. Då framvacklade ur tallskogen
en gammal skrynklig gumma. Den främmande drägten, den gula smulsiga turbanen,
det svarta blixtrande ögat röjde afkomiingen af denna sällsamma, oroliga stam från
• • •
Egyptens öknar — zigenerskan. — Flickorna upphörde med sitt skämt, sågo bcslörla
på hvarandra och makade sig tätare tillsammans.
»Låt mig få dricka ur ert stop», sade gumman med bedjande min, men med stolt
ton, »jag har gått långt och har ännu långt att gå — jag är så törstig!» tillika
pekade hon med sitt knotiga finger på mjölkslopct, som nyss hade vandrat från den ena
friska munnen till den andra. Men de uppskrämda flickorna mumlade: »nej, vi dricka
inte med er, det bringar oss olycka!» och en af dem tryckte stopel hårdt intill si
och beläckte det med sitt förkläde. Endast gullflickan hade ingenting sagt; hon upp-
• • m
slod nu, tog stopet med en förebrående blick från medsystern, vände sig till zigenerskan
och sade: »der har ni, stackars gumma! drick, ocb må det bekomma er väl!»
Då gick ett sällsamt leende öfver gummans drag, bon drack ett långt tag,
åter-gaf stopet och hviskade: »till lack skall du få veta din framlid, medlidsamma barn,
gif mig din hand!» Och den rodnande gullflickan framräckte sin trinda hand, zigencr-
” ^ # • ’ 1 , ‘ j . |
skan beskådade den med forskande blick, följde uppmärksamt dess linier, skakade
betydelsefullt sitt grå hufvud, ocb mumlade ändtligen i en sjungande lon dessa ord:
1 »Hor på, mitt barn, hvad jag dig spår:
Rätt snart en friare du får,
En skräddarsjäl skall bli din berre,
Som ej kan sy ett sting, dessvärre!
Din son blir general, minsann!
Fast aldrig han tar svärd i hand.
• • •
Hans herrskarord bli genast lydda,
Till storan fröjd i modrens bydda.
- : 1 Din andra son–––––––-»
- • t
»Ah bål) mun, din fördömda käring!» dundrade det bakoin profetissaa; gullflickan
spratt förskräckt tillbaka, hennes fader slod bakom henne: en kort bredaxlad gestalt i
knäbyxor och kort tröja, med mörkbrunt godsint ansigte och pipan i mun; ett tjockt
or
O
• t
I %
\\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
