Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Schneider från Alt-Gersdorf. Men vid dirigentpulpeten • var ban icke forsagd: säker
och stadig var hans hand, lugn och allvarsam hans blick. Derefter kom en messa af
Lotti; den utfördes förträffligt, och slutligen satte sig den unge dirigenten vid klaveret
och föredrog tre sonater af egen komposition. Ett allmänt ullrvck af beundran
belönade artisten — kantorn hade hopknäppt sina händer, han kunde icke mera se sonen,
der han slod i orkestern; ljusen i salen tindrade i tusen atomer för hans ögon
men ej blott ögonen, hans hela hjerta var fylld t af glädjetårar. Bröderna sågo på
hvarandra med glädjestrålande ögon — då lutade sig den fromma Maria till sin fader
och hviskade med rörd stämma: »såg ni hur vår son förstår att herrska? Nu först
har jag förstått den gamlas ord — ja, han är en sann general, vår Fredrik, Gud
välsigne honom!» — Och Johan Golllob Hänisch mumlade med djup rörelse: »nå, må hon
då i Guds namn ha rätt!»
Denna dag utgjorde början till Friedrich Schneiders ärofulla bana. Hvars
sångmös förstlingar, dessa tre sonaterna, utkommo snart derefter i Leipzig, såsom op. 1,
på Breitkopf-Härlels förlag och erhöllo äfven af de strängaste konstdomare ett enhälligt
O •
loford. Ar 1805 ingick Schneider vid Leipzigs universitet, och fann snart hos den
berömde Scliicht, kantor vid Thomasskolan, äfvensom hos flera utmärkta män, cj
blott erkännande ulan ock vänskap. Scbichts sång-akademi anförtroddes snart åt hans
uteslutande ledning, äfvensom sånglärare-platsen vid Platos friskola. År 1807 blef
Schneider till en början organist vid universilcls-kyrkan, två år sednare dirigent vid
Secondas opera-sällskap och slutligen kapellmästare vid stads-tcalern. — Nu verkade
han i flera rikluingar på elt kraftfullt sätt, soni belönades med de vackraste resultater.
Sin organist-befattning bibehöll han: orgelbänken var och förblef hans käraste plats,
kvrkomusikcn det rikaste Tältet for lians verksamhet. Han skref flera vokal-messor och
• t
orgel-styckcn, hvarefter han år 1819 nied ett oratorium Yttersta Domen plötsligen
intog en plats bland de största kyrko-komponister från alla lider. Del första
uppförandet af delta förträffliga verk, cll foster af den rikaste inspiration, förvärfvade honom
en lugn plats i det trefliga Dessau, der han efter himlens beslut äfven skulle finna del
— Luder en konslälskande furstes hägn framträdde alla hans sednare
skapelser, oratorierna: Syndafloden, Pharao, Cbristus som barn, Gethscmanc och
Gol-gatha, Gideon och Absalon, äfvensom hans vackra koralmelodier, psalmer och messor.
Äfven i den vcrldsliga kompositionen försökte sig Schneider med lycka: symfonier
författades, sonater, sångstycken och kantater, äfvensom åtskilliga ouverlyrer, hvari han
konstfullt invalde bekanta melodier, t. ex. Dcssaucr-marschcn, »God save the Quccn»
och »Gaudcamus*,
Ölvcralll uppfördes hans verk, öfverallt mollogos de med entusiasm, och Friedrich
Schneiders nanin flög på ryktets vingar kring vcrldcn. Ja, Marias suillrike son hade
blifvit en vis och mäktig herrskare, ej blott i körens och orkesterns områden, ulan i
tonernas verld. Hvcm såg icke honom, den nu bos Gud hvilatide förträfflige mästaren
Friedrich Schneider, när ban stod vid dirigentpulpeten, lyftande banden med batongen,
den allvarliga blicken riktad på den honom omgifvandc orkestern! hvem erinrar sig ej
detta egendomliga rödbruna, nf langt grått Itår omgifua anlete! denua besynnerliga
färg var clt outplånligt minne af de bickningsförsök, som anställdes af dcu hederliga
morfadre» på Ilänisclmtube i Joosdorf.,
eviga lugnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
