- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / 1855 /
4

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stolliserade genom byn, tänkte på zigenerskans ord och gladde sig. Fadren deremot
hade helt andra tankar, dem han likväl behöll för sig sjelf.

Maria inåste hvarje sommar bo med gossen i Jonsdorf hos sin fader, och denne
tog den lille Christian Fredrik, bar honom på armen till bieket, iade honom i
gröngräset, lät solen skina på honom och de munlra flickorna gjuta vatten öfver honom,
till gubbens stora förnöjelse, då pojken skrattade och stretade emot. »Han skall bli
min arfvinge», plägade gubben då yttra med ett sjclfförnöjdl småleende; »mitt arbete
skall inte ha varit förgälvcs.» Till julen gaf han gossen endast sådane leksaker som
hade afseende på blekeriel, och skulle ingenting högre önskat än att få taga gossen till
sig, om endast föräldrarne velat släppa honom. Då ännu två söner sedermera föddes,
upphörde väl den regelmessiga sommarvistelscn i Jonsdorf, men Christian Fredrik
måste ändå ofta hälsa på morfadern, hvars synnerliga älskling han var och förblef.
Fadren deremot hade i hemlighet sin högsta glädje öfver dc musikaliska anlagen hos
barnen, dem han troget och tålmodigt undervisade i generalbas och klaverspel, och då
hans äldste son, knappt 8 år gammal, en julafton öfvcrlemnadc honom sina första
upptecknade musikaliska ideer, då gick kantorn i sin lilla kammare, och lackade Gud med
glädjens tårar for denna fröjd. — Ilan undervisade nu den ifrige gossen småningom
iifven i org-spelning, gjorde honom bekant med violinens, altens och
blåsinstrumenler-nas nalur och behandlingssätt, och lät honom undervisa sina yngre bröder. Sålunda
förberedd bringade han gossen i dess tolfte år på gymnasiet i Zittau. Ilan inhyrde

honom hos en skomakaremustare och anbefallde honom på det angelägnaste till den

dervarande musikdirektören och organisten Meyer samt hans medhjclpare FJaschner,
Dock hade dessa herrar älven utan rekommendation snart läslat uppmärksamhet vid
ett så eminent snille, Fredrik blef inom kort prefekt för sångkören, öfvade sig i att
dirigera, gaf flitigt klaver-Icklioner och komponerade oförtrutet på alla lediga stunder.
Snart fick den anspråkslöse iandtgosscn tillträde i stadens första familjer; alla hörde
gerna hans spel, alla tyckte om hans talent och flit, och slutligen kunde man
ingenstädes göra musik ulan honom. De mest glädjande underrättelser trängde till den

slilla kantorsbosladen i All-Gcrsdorf och väckte der ett nytt lif, samt fortsatte sedan
vandringen till Jonsdorf till den hederliga morfadren; men denne ville icke veta af
sådant och menade att pojken bara förlorade sin tid med dylikt lekverk och vore
alltför stark och duktig för att bli en musikant. Men då ferierna inträffade ocb med dem
lärjungen återvände till föräldrahusct samt berättade fadren hvad bau lärt ocb hört,
och för modren och bröderna spelade nya upplyftande melodier, då uppstod ett allmänt
jubel i kanlorslamiljcn; dessa lider voro dess förnämsta högtidsdagar. Och derpå
vandrade den raske ynglingen till Jonsdorf, der han hos gubben under ferietidens
sed-nare hälft på det samvetsgrannaste vidhöll sin blekareroll.

Så förgingo veckor, månader, år — då kom en vacker dag ett bud till
All-Gers-dorf med en högtidlig inbjudning till familjen Schneider från musikföreningen i staden
Zittau att öfvervara cn stor konsert näslföljande söndagsaflon. Och då söndagen kom,
vandrade alla, fader, moder, bröder och morfar, fulla af väntan den två timmars långa
vägen till Zittau. Dc anlände på aftonen, och ulan hvila eller forfriskning begal sig
familjen till konsertsalen, der dc anspråkslöst logo cn vrå i besittning. Fadren såg
sig oroligt om efter sin Fredrik. En ouvertyr af Cherubini frambrusade nu — och
hvem dirigerade? kantorn såg det med glad häpnad; cu blygsam yngling, Friedrich

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:23:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1855/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free