Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han lyssnade:
m *
rummet bredvid,
honom ailt hvad som man trodde kunna på något sätt lända till hans beqvämlighet.
Sjuklingen visste dock derom intet — han låg i leende feberfantasier och drömde om
lagerkransar ocli ett odödligt namn.
En natt, det var den nionde efter sjukdomens utbrott, reste sig sjuklingen
plötsligt upp ur sin bii dd och såg med spänd uppmärksamhet omkring sig. Sjukvaktaren hade
tungt insomnat, och nattlampan brann malt och oroligt. Det förekom Boieldieu som
hörde han toner ljuda, hvilka uppväckte hos honom älskade hågkomster från fordom.
nej, det var ingen villa, — någon var det bestämdt, som sjöng i
men rösten förekom honom matt, bruten och ändå så ljuf, för
ho-tilldragande och bekant. — Ilvad sjöng då rösten? Den tjusande
lilla vemodiga, milda skoltska melodi. I sill minnes spegel såg han nu
lyd-Marion i fulla glansen af hennes skönhet och ungdom, tjusande behag och
hon vinkade honom, log och sjöng, och han måste sjunga med den skoltska
melodien: »la å — la å — Ja å — la la»,
gen från det närgränsande rummet ett svagt skri, som på samma gång Ijudade af
fröjd och smärta. Ögonblicket derefter blef dock allt Aler tyst — graftyst.
Då sjukvaktaren mot morgonen uppvaknade, fann han den sjuke djupt afsvimmad.
Flera timmar låg Boieldieu sanslös; han hörde icke att läkaren kom, hörde icke
man sysslade omkring honom, och berättade, hurulcdcs i det närbelägna rummet
derstädes berömda, fordna sångerskan St. Aubin samma natt funnits död i sin
nom sa
Marions
ligt sin
kärlek;
oändligt
men då trängde (ill honom genom väg-
hur
den
sang ....
»Ja, det var väl lör henne stackare!» — sade läkaren, — »sedan hon förlorat sin
röst, och blilvit öfvergifven af sin man, förde hon ell uselt lif, och blef endast af
med-tiilando nSgon gSn£ auvättd och hjelpt af teaterdirektionen. Ett djupt lidande synes
hafva tärt hennes inre, och döden blef lör den arma varelsen en välgerning.»
Sålunda lydde liktalet öfver cn af de mest firade, mest intagande sångerskor på
sin tid.
Åtta dagar sednare var Boieldieu utom all fara. Ender tillfrisknandet, som gick
med raska steg, fick han mottaga ett brel från Faris, hvilket, utom notifikationen om
Méhuls död, inneslöt en fullmakt att tillträda den bortgångnes ärofulla plats och
indrag-tiga syssla vid Pariser-Conservaloiren; det var således från detta håll den sol
frambröt, hvars lifgifvande sken skulle belysa cll nytt skilte i hans Iefnad.
o
Återkommen till Faris, blef han med stor glädje emoltagen af sina vänner, och
främst bland dem alla, af den ädle Cherubini, hvilken högtidligt installerade honom i
hans nva cmhete.
m
Ingen vet huruvida Boieldieu någonsin fick någon underrättelse om Marions död;
åtminstone hördes han aldrig nämna hennes namn. Men han upprättade ål sin älskade
ett äreminne, en dvrbar minnesvård, hvars grundsten utgjordes af den enkla skoltska
melodien, som Marion ofta fordom sjöug för honom. Det odöliga monumentet helte
»Ilvita Frun».
Den enthusiasm delta mästerverk uppväckte icke blott i Frankrike, utan äfven i
hela den öfriga verlden är nogsamt känd. I och med offentliggörandet af delta sitt
yppersta arbete inträdde Boieldieu i kretsen bland de största mäslarne. Denna rika
tonskapelsc blef också komponistens älsklingsbarn, oeh hans sista betydande verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
