Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han dog på siil lamilgods Jarey icke långt från Paris, den 9 Oclober 1834, vid nära 60
års ålder. På dödsbädden tycktes hans tankar helt och hållet vända sig kring det
verk som odödliggjort honom, och som synes utgjort hans leliiads uppgift som
komponist. Man hörde honom ständigt helt sakta gnola den der skottska melodien, hvilken i
hans »Hvita Frun» spelar en betydlig rol, — denna melodi som for hans hjerta var så
betydelsefull, och som blef i ordets egentligaste bemärkelse hans svanesång. En egen
rridfull ljusning spred sig öfver den döendes anlete, under del han gnolade på denna
såug som tycktes för honom utgöra den himmelsstege, på hvilken haos ande kunde stiga
mot lyckligare, evigt solbeglänsta nejder, att der finna hvad han här förgäfves sökt.
För’de omkringstående vännerna klingade dessa toner från hans läppar i ,sjelfva
dödsminuten som ett underskönt, i fjerran bortdöende eko.
i\ya Svenska Original-kompositioner.
(Forts. fr. N:o 2).
Sfinff-tHtsslåi,
Fyra Sanger vid Pianoforte, af F. A. Fri eb er g. 5:dje haft. Sthlm. Hirsch.
Vid anställd jemförelse mellan dessa sånger och Förf:s äldre, visar sig ett
framåt gående, både hvad beträffar adel och betydelsefullhet i uppfinningen samt säkerhet i
behandlingen af det harmoniska elementet. Dessa framsteg förtjena lifligt erkännande,
så myckel mer, som man ej just särdeles ofta påträffar dem hos våra yngre
sang-komponislcr, hvilka antingen genom mångskrifveri försvaga sin fantasi, och derigenom
gå tillbaka i uppfinning, eller, af högmod öfver mer eller mindre förljenta framgångar
hos publiken, ej bry sig om att söka förvärfva erlorderliga teoretiska kunskaper,
menande sådant vara obehöfligt, da man ju utan delta kan ernå popularitet. — Sträng
sjelf-kritik synes ref. vara det, som ännu hufvtidsak ligen felas Hc?’ Frieberg; bevis
härpå lemnar detta 3:djc sånghäfte, der man finner alltför skarpa kontraster af Ivckadt
och misslyckadi; kompositioner, tillkomne i ögonblick af inspiration, samt sådane, skrifrie
på utsatt timme. Bland stycken af det förra slaget förtjenar nämnas: N:o 2 »Bäcken»,
en myckel väl både tänkt och utförd sång, af ständigt stigande intresse, hvartiil det
sjelfsläudiga, ganska målande pinnoforle-ackompagnenientet icke minst bidrager; till det
sednare slaget hörer deremol N:o 1, hvilken heter: »Bör jag väl sjunga?» (orden
troligen af komponisten) men bordt hela: »Bör jag väl sjunga så?» hvarpå kan afgilvas
_ •
ett beslämdt nekande svar. Dessutom förekomma ett par ur Herr F:s operett
»Skogsfrun» hemlade smärre sånger, ganska enkla och vackra, ehuru ej innehållande något
för Herr F. individuelt. Komponistens följande arbeten emotses af ref. med intresse.
Pirnioforfe-mutilt.
Deux Sonates potir te Piano cujnposées å rusage des jeunes Amateurs et Eleves,
par f’V. Banek. Op. lo. Sthlm. Hirsch.
t en anmälan till en af Herr Bauck väl redigerad edition af Kuhlaus instruktiva
piano-sonater, uppställde i progressiv ordning, yttrar ulgifvaren: alt dessa verk utveckla
»en exemplarisk renhet i sats, form och styl».
Samma omdöme kan afgilvas om Herr Baucks sonater. Dc bestå af trerme
satser: allegro, andante och rondo, i hvilken sednare form Förf. synes vara särdeles
hemmastadd. Såsom musikstycken tillfredsställa finalsatserna mest, minst deremot andante-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
