Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 6. 1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
10 Februari
—
Mozarts Sinfoni i C-dur (med fugan), IN:o 4.
(Utdrag ur F. Eimdes oulgifua afhandling om Beethovens, Mozarts och Iiaydns Sinfonier.)
M
Det sista stora mästerverket i sinfoni-genren, sinfonien i C-dur med fugan,
komponerade Mozart blott eu månad senare än den herrliga 6r-/#o//-sinfonicu; begge
skrefvos 1788, således samma år som Ess-dursinfonieii.. Ehuru uäslan tvillingsystrar,
lemna de likväl del ypperligaste bevis på deu underbart rika skaparkraften bos Mozarts
genius, i det de äro myckel olika så väl till andan och karakteren, som till formen
och strukturen. ,
C-dur-siufouicns första sats består af ett allegro-vivace J, i hvars eldiga drag
en stor tillfredsställelse och glädje, ej sällan stegrad ända till jublande fröjd (t. ex. i
det tulli, som börjar med nionde takten) afspeglas. Af den oroliga, passionerade och
melankoliska sinnesstämning, som råder i G-moll-sinfonieiis första allegro, flnnes här
intet spår, C-dur-sinfoniens allegro liknar en städse klar himmel, der solen knappt
ell ögonblick skymmes af ett litet förbi-ilande moln. Dess tema är duhbeit: först ett
slags appel eller fanfar, passande till uttryck af kraft, mod och glädje, och sedan cn
liten Ijuf sångfras (i bundna noter), Ii vilka omvexla med hvarandra. Det är dock
hufvudsakligen den sednarc sångbara delen, som utgör del fruktbärande
utvecklings-motivet; den lörra tjenar deremol mest blott till omvexling eller kontrast mot den
sed na re; endast på etl ställe i andra reprisen blir äfven den underkastad cn
utveckling i åtskilliga tonarter. Mozart har under styckets förlopp på ett riilt lyckligt salt
sammankedjat de två i sig sjelfva så disparata clementcrna af temat, nämligen genom
en bimelodi föredragen af flöjterna och oboerna (eu par gånger äfven af lägollerna).
Oaktadl den väl i nig sjelf milda anda, som utmärker temats sångbara element,
användes detsamma här stundom med mycken eflekt äfven i kraftiga tutti; det föredrages
då i flerfaldigt skiftande på hvarunn följande former i uppåtgående skala, hvarigenom
uttrycket stegras, och tillika i kraftfulla unisoner, så atl det höres ej blott i
öfver-stämman (eller ö(vcrstämmorna), utan ock i andra stämmor i tcrzer eller sexter
under öfverslämman, medan änuu andra stämmor (hvaribland trumpeterna och
valdihornen, stundom äfven yltersliiminorna, kontrabasen och flöjten m. 11.) hvi/a på
orgelpunkter, Allt delta gifver dc ifrågavarande lutli cll myckel eldigt, energiskt, sublimt
och festligt uttryck, gör dcin till trogna bilder af cn stor menniskomassas högtskallande
enthusiastiska fröjderop. •
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
