Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 7. 1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
17 Februari.
Mozarts Simfoni i C-dur (med fugan), N:o 4.
(Forts, och slut" fr. N:o 6).
Denna sinfonis final (allcgrc molto \) är med undanlag af några korta satser
(hvaribland hegynnelse- och slutsatsen) en fuga> hvaresl alla de konstmedel, som slå
den i kontrapunktens mysterier invigde liil buds, äro använda och det med en lätthet,
som funues här alls ingen beräkning, som vore allt, ehuru på del noggrannaste Öfver-
^ Ä ft ft ^ ft ^ ^ J
cnsslummandc med hvarlannat, blott en lek, och tillika så naturligt, som om allt
måsle vara just så som del är; i sanning ell herrligl bevis på del guduborna snillets
makt öfver naturen! Det är verkligen en lek, men cn af de sublimaste, som konslens
;.*••• # * ° . 1
genius någonsin lekt.
Dcnoa final har i allmänhet en glad karakter, men att närmare bcskrifva
den-samma och angifva de särskilda föreställningar, känslor och sinnesrörelser, som den
* * * ■ * 1 t • * , , * %• t * 1
iir egnad alt väcka, är myckel svårt, ty fugans eslhetiska karakter är cn helt allmän
och abstrakt, som föga låler med ord beskrifva sig. Ilvarken den glädje eller den
sorg, en fuga förmår uppväcka, hafva, såsom Oulibichoff säger: »det positiva,
dramatiska och passionerade uttryck, som de borde hafva, om dc alstrats af någon bland
dessa yttre drifljedrar, som löranleda själens revolutioner». I fugan, yttrar densamme,
»igenkänner man icke passionens utbrott med hänseende till ett visst föremål. Dol är
en antingen inneboende eller frivillig själens stämning, hvilken, i brist af yttre
näringsämnen, drager sig tillbaka inom sig sjclf, och Öfverlemnar sig ål sin egen
verksamhet; en blandning af känsla och eftersinnande, af drömmande och hänryckning,
följaktligen ett tjllslånd, hvars modifikationer, facer och skiftningar man cj förmår
analysera». Man kunde emedlerlid, när man i denna final hör de särskilda stämmorna, deti
m
ena kraftigare än den andra, frambrusa om hvarandra, säga: del ar som såge man cn
ft • I i • ■ $ # ^
sior kämpalek, der den ena kämpen efter den andra uppträder, del ena svärdsslaget
följer på del andra, tills slutligen allt är invcckladl i en storartad strid; men cn strid,
i hvilken intet blod spilles, ulan blott krafterna öfvas och härdas, känslorna lifvas och
anden känner sig eggad till högre, ädlare, i det stora hela mäktigt ingripande
verksamhet. »Mig förefaller — säger Oulibichcff (i afdclningen om »Mozarts mission») —
Ddelta allegro (sinfoniens final) som cn fortsättning af del Grave, hvarmed Haydns
»Skapelse» börjar. Ljuset har strålat öfver djupet; skapelsens lagar gå i fullbordan;
plötsligen försöka elenacnlerna, otåliga öfver delta nya ok, elt gigantiskt uppror for alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
