Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beståndsdelar (eker Mozart, likt en Gud, lor hvilken det alls inte ges några
svårigheter, likt den allsmäklige skaparen al cn verld, hvars alla elementer lyda hans
minsta vinkl »Man måste», säger ej utan skäl Oulibictteff, »nödvändigt höra denna musik
för alt anse den möjlig; den tyckes ej vara det, dä »nan studerar dcu med ögonen».
En sådan mängd af skarpa dissonanser och andra harmoniska hårdheter förekommer
här; men vid närmare undersökning skall man finna, att de alla, huru hårda de än i
sig sjeifva må vara, likväl alltid — och detta är just snillets triumf — här genom en
eller annan biomständighet väsendlligen mildras, ja ej sällan till och med antaga cu
egendomligt skön, djupsinnig karakter*).
Den eldiga orkeslerpassagen i slutet af audra reprisen innehåller några takter med
vacker och egendomlig modulation; öfverraskande och skön är hur isynnerhet
öfver-gångeit från seplim-ackorden på ass (i /?cw-dur) till qvarlsext-ackorden af (7-dur. I
början af sista reprisen (mot finalens slut) förekomma tolf takter, hvilka med sin lugna
• •
karakter, sin ljufva modulation och enkla form (idel hela noter, legato) bilda en vacker
kontrast mot det föregående med dess invecklade struktur och passionerade, rastlöst
verksamma auda. — Denna final är väl på cn gång del konstrikaste, mest storartade
och herrligaste af allt, som någonsin i Fuga-stilen blifvit komponcradt.
Oulibichejf vllrar i afseendc på åtskilnaden mellan G-moll-sinfoniens karakter och
C-dur-sinfoniens följande, som mig synes, mer skönt uttryckta än sanna tanke: »En
dilettant från adertonde århundradet skulle jemfört den yngre (C-dur-sinfonien) med
Minerva, ledsagad af Apollo och Muscrtta, och den äldre med Venus, begråtande
Adonis död; han skulle tillerkänn! den sistnämnda hjerfals alla egenskaper och den förra
snillets alla gåfvor». Denna jemförclse torde på sin höjd vara sann, om man blott
jemför de begge sinfoniernasJinaler med hvarandra. C-dur-sinfoniens final har
nämligen, såsom varande nästan uteslutande en fuga, en abstraktare, mer till förståndet än
lili hjerlat, lalande karakter, hvilket icke är fallet med G-moll-sinfoniens i annan,
friare stil hållna final, ilufvudskiluaden mellan de kåda sinfonierna hestår deri, att i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
