Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bättre regel, den att pröfva allt och behålla hvad godt är. — En utmärkt
orgelspelare är icke alltid tillika en god choralspelare. Mau kan deremot vara det sednare,
och likväl sakna ovanlig virtuositet på orgel. Med kännedom af de klena arfvoden,
livilka i allmänhet heslås svenska orgclnisler, kan icke rimligen begäras att alla skola
vara stora orgelspclare; meu med skäl fordras alt alla skola spela choralerna enkelt
och ändamålsenligt.
Äfven den store, den ädle J. Sebastian Bach måste uppbära beskyllningen alt halva
varit en mellanspelarc. Ingen nu lefvande kan vittna, huru härmed verkligen har
förhållit sig. Blotta hörsägner utgöra icke laga bevis. För vår del kunna vi
hvar-ken bejaka eller förneka del angifna förhållandet. Men om han verkligen skulle
haf-va begagnat mellanspel, så voro de säkerligen någonting helt annat, än hvad man
söndagligen får höra inom de flesta svenska kyrkor. Alla lyckas vara ense om alt
erkänna S. Bach såsom den största af alla orgelspelare; icke heller liircr någon neka
alt han äfven varit den största tonsättare, så för orgel, som för åtskilliga andra
instrumenter, isynnerhet inom den strängare stilen. Men icke alla torde påminna sig
att han derjemle var en utmärkt from man, en sann kristen i ordets fullaste och
skönaste betydelse. Denna sista omständighet gör troligt, att han vid Gudsljenst
utförde de för honom sjelf så kära och dyrbara choralerna, på clt sätt, all både han
och alla öfriga, som hörde honom, deraf skördade riklig andelig välsignelse. Det är
ändå visserligen möjligt, att denne utomordentlige man någongång vid sitt choralspel
torde hafva tillåtit sig åtskilliga små friheter, samt en eller annan afvikeise från den
allmänna regeln; men då man med fuli visshet kan antaga all han härvid alltid hade
andakt och upphyggclse främst i sigte, så blefvo ändå alla hans åhörare säkerligen
ganska belåtne. Och då han derjemle troligen icke underlät att äfven på dessa små
musikaliska friheter sälta del öfvcrlägsna snillets pregel, så hade hvarken det religiösa
sinnet eller konslsinnet något skäl att beklaga sig. Om vi andra vanliga inenniskor
skulle tillåla oss dylika friheter, så är fara värdt att de skola utfalla helt annorlunda,
derförc alt de ofta nog torde komma att sakna nyssnämnde pregel. Jorden har icke
burit mera än en enda S. Bach, och vi hafva ringa ulsigter all många sådane man
i en hast skola uppstå bland oss. Den som har mera snille än till hushchof, finner
tusen tillfällen alt ockra dermed, utan alt onödigtvis förspilla del på — mellanspel.
Man har äfven till försvar för mellanspelen anfört deras kyrkliga rätt. Denna
rätt eller rättighet kan icke stödja sig på någon lag, någon allmänt gillad och
fasl-slälld kyrklig föreskrift; ty hvarken i vår ritual, eller i vår kyrkolag och troligen icke
heller i någon protestantisk kyrkoordning förekommer ett enda ord, som rörer
mellanspelen. Den åberopade rätten måste således grunda sig på urgammalt bruk, eller på
häfd. Men härmed förhåller det sig så, att mellanspelen i alla tider Irån deras första
uppkomst alltid hafva mött ett icke ringa antal bestämda motståndare, livilka icke
hafva begagnat dem. Denna kyrkliga rätt har således alltid varit åtföljd af en bestän-
#
digt fortgående skarp protest. Med fullt lika skäl kunna mellanspelens motståndare
för sig åberopa kyrklig rätt; en rätt, som derjemle kan räkna anor vida längre
tillbaka i liden än mellanspelarnes. Ty mellanspelen voro säkerligen alldeles okända
inom första kristna kyrkan; man kan äfven med allt skäl antaga alt de icke voro i
synnerligt bruk under egentliga Reformatious-tidehvarfvet, helst man då sorgfälligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
