Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
synnerligen efter sången
denna sång äfven vara ofullkomlig, torftig och saknande allt värde. Om detta är
förhållandet, så undra vi högeligen, hvarlorc dessa församlingar icke långt för detta
hafva anmodat någon person, som blifvit begåfvad med särdeles klar och vacker röst,
alt, hvarje gång församlingen hämtar andan, sjunga några nätta solfeggios, eller,
hvilket kanske vore ännu bättre, vidtall någon af socknens spelmän, att söndagligen
infinna sig i kyrkan, för att mellan hvarje versrad affila några musikkrumclurer ad libitum.
Sedan man kommit väl i gång härmed, torde deras choralsång icke komina all stå
inom kyrkor, der orgelspelarcn åtagit sig att sköta
mellanspelen.
En besynnerlig sak, anmärkt af ganska många, är ulan tvifvei den, alt vanligen
så få sjunga inom kyrkor, der man har orgel, och alt deremot allt livad lif och auda
har sjunger, der ingen orgel är. Troligen blifva de flesta så förtjusta af mellauspelen
jemle tillbehör, att dc helt och hållet glömma bort att sjunga. Denna förtjusning är
likväl hvarken så ‘Stor eller så allmän som ma» kanske inbillar sig. Tvertom halva
vi hört rätt många säga: »att del vidunderliga choralspclct inom dc flesta kyrkor gör
»det alldeles omöjligt att sjunga psalmerna. Man vet aldrig rätt hvarken nar eller
nhuru man skall falla in, och inan kan aldrig rätt urskilja dc toner, hvilka utgöra
»melodien. Många försöka väl alt sjunga, de streta och streta både mot och med en
»stund, men som det icke vill gå, så ledsna de slutligen; de harmas på sig sjclfva
»och på orgeln, och färblifva sedan alldeles stumma. Så går det icke till i kvrkor,
»der man icke förvillas af ett förkonstladt choralspel. Har icke allenast sjunges
all-smätineligen, utan -man sjunger äfven vida jemuare och säkrare än på förstnämnde
»ställen; alla falla in på en gång, och i allmänhet märkes här ingen ovisshet om rätta
melodien.» — Om det anförda grundar sig på sanning, hvarom man lätt kan
öfvertv-ga sig, så har man skäl att sälta i fråga huruvida orgeln uppfyller det ändamål, som
med den från början varit aisedt. Man får likväl icke skylla på orgeln; ty
lyckligtvis finnas kyrkor, om än blott några få, inom hvilka man aldrig hor mellanspel
eller andra musikaliska liocus pocos; der psalmsången, hvilken alltid måste anses som
hufvudsak, ledes enkelt men säkert, och der andakten, långt ifrån alt oupphörligen
störas, underhållcs och befrämjas i hög grad. Huru går det väl med andakten under
ofvan anmärkta beständiga stretande mellan de sjungande och orgeln?! —
Försvarare af mellanspel bruka ofta åberopa vissa namnkunniga utländska
orgel-spelare, isynnerhet Tyskar, hvilka hafva begagnat, eller nu begagna mellanspel. Till
de icke få namn hvilka uppgifvas, kunna vi ytterligare biloga rätt många så utländska
som svenska. Men härmed bevisas ingenting. Del förhåller sig med utmärkta
orgcl-spelare som med alla andra utmärkta personer, att de, jemte stora och obestridliga
förljensler, kunna till följe af den ofullkomlighet, som vidlåder hela mensklighelcn,
göra sig skyldiga till någon viss ensidighet, kunna segl hänga last vid en eller annan
fördom, kunna euvist söka att försvara den eller den förvända åsigten, kunna i ett
eller annat afseende hylla en falsk smak, o. s. v. Dessa och dylika lyten äro
visserligen ganska bedröfliga; men de befria icke någon från att erkänna och högakta de
verkliga förtjenster, hvilka derjemte finnas. Man bör blott akta sig att taga dessa
eller andra personer till uteslutande mönster och föredömen; ty då händer lätt att
man lilleguar sig både deras Iyteu och deras förtjenster. Vi hafva alla fäll cn vida
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
