Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Marlini. I afseende på den förre insåg han, alt dennes kolossala snille
erfordrade ett rikt och mångsidigt ämne. Då han eu dag samtalade härom med Mozart,
frågade honom denne, om han icke utaf Beaumarchais’ komedi vilie göra en opera som
kunde kallas Le Nozze di Figaro. Poeten fann delta förslag förträffligt och gaf
sitt löfte. Stora hinder voro emellertid alt besegra, emedan uppförandet af denna
komedi var förbjudet i Wien. Skalden sökte emellertid utesluta allt anstötligt, och båda,
poeten och komponisten, fulländade operan lör egen räkning (lör all i värsta fall
kunna uppföra den i Paris eller London) på sex veckor. Härom underrättade da
Ponle genast kejsar Joseph (enligt memoirerna skall denne bafva varit hans
synnerliga beskyddare), hvilken, sedan han af honom erfarit försvinnandet af allt det
anslötliga och hört talas om den förträffliga musiken, på stället gaf befallning om partiturets
öfverlemnaude åt teaterkopisteriet. Mozart sjelf befalldes genom en boflakej alt med
partituret genast förfoga sig till kejsaren, hvilket ock skedde. Anländ till hofvel, lät
han kejsaren höra några stycken ur operau, b v i I k a högligen förtjuste monarken. Det
gynnande emottagaude, denna opera rönte, gjorde intet godt intryck på de öfriga
komponisterna i Wien. Mozart och da Ponle fingo kabaler att kampa emot; den förre
hade Salieri och teaterintendenten, grefve Rosenberg, emot sig; den sednare denne och
den berömde poeten Casli; man ville till och med utesluta fandangon ur operan,
hvar-emot Mozart hotade återtaga sitt partitur. För att fördunkla Figaro, uppdrog
Rosenberg åt da Ponle alt skrifva en librelt for Salieri: men dennes »Grolla di Trofonio»
D å •
frambragte ej detta mirakel.
Härefter skref han för Marliui den bekanta operau »Cosa rara»; båda använde
härtill 30 dagar. Maestron måste vid detta tillfälle uthärda en strid med sångarne;
mau fann musiken lor svag och trivial, och ville vid den första föreställningen ulhvissla
den. Den mottogs emellertid ined dånande bifall. Kejsaren betygade poeten siu
synnerliga välbehag och yltrade till honom : »skrif Uiligt libretler för Mozart, Murlini och
Salieri». Också kommo alla tre på en gång till honom. Salieri önskade få sin i Paris
komponerade »Tarar» inrättad för italienska operan. Mozart och Martini lemnade
honom valet fritt. För den förre valde han »Don Giovanni», ett ämne som på det
högsta behagade mästaren. För Martinis enkla melodier bestämde han »EArbore di
Diana». Da Ponle skref alla tre på cn gång; om nallen för Mozart, med Danles
helvete, om morgonen för Marlini, med Pelrarka, om aftonen för Salieri med Tasso på
bordet, dcrjemle till höger eu butelj tokayer, till venster en dosa med Sevillasnus,
och dessutom uppassad al en hygglig 16-årig dotter i huset. Redan den (örsla dagen
skref han dc häda första scenerna i Don Juan, tvä i EArbore di Diana, och mera än
hälften utaf första akten af den till »Assur Ré d’Ormo« förvandlade Tarar. Följande
dagen öfverlemnade han detta åt dc tre komponisterna, som ej ville tro sina ögon.
Inom 63 dagar voro de båda första operorna färdigkomponerade, och nästan tvä
tredjedelar af den sistnämnda. L’Arbore di Diana var den första som gick i scen, och den
gjorde mycken lycka. .
Härefter begaf sig da Ponte med Mozart till Prag, der Don Juan för första
gången skulle gifvas vid storhertiginnans af Toscaua ankomst. Poeten, som för sin
libretto erhöll 50 dukater, måste emellertid före första föreställningen hastigt
återvända till Wien, för alt till firandet af prins Frans’ (sedan kejsare) förmalniug upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
