Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sätta Assur, som också gafs med mycket bifall. Snart derpå erhöll han af impressarion
Guardasoni i Prag ett bref, som underrättade honom om den lysande framgång Dou
Juan vunnit i denna hufvudstad. Bland annat forekommo dessa ord: »lefve da Ponlel
lefve Mozartl alla tealerforeståndare, alla sångare borde välsigna dem! så lange de
lefva skail man aldrig veta hvad tealerelande (miseria teatrale) vill säga.» Kejsar
Joseph yttrade genast sin önskan att höra Don Juan. Mozart återkommer; musiken
och operan instuderas skyndsamt, emedan kejsaren måste afresa, operan går i scen och
— gör fiasco! — alla, utom Mozart, trodde att något fel vore begånget i musiken;
man ändrade åtskilligt, men — Don Juan ville ej slå an. Kejsar Joseph yttrade
härom till poeten: »operan är gudomlig, kanske ännu skönare än Figaro, men det är
ingen mat för mina Wienare». Da Ponte berättade detta lör Mozart, som sade helt
lugnt: »låt dem få tid att smälta den». Han hade rätt, ty framdeles blef Don Juan
allt mera omtyckt och betraktades snart såsom den bästa opera som någonsin funnits*
Sedan två af da Poute författade operor (»il Pastor fido» och »La Cifra»), komponerade
af Salieri, ej gjort någon lycka, fann han framgång med »Cosi fan tutte», hvars musik
belanns vara af högt varde, meu ock stegrade afunden hos Mozarts fiender.
År 1790 dog kejsar Joseph, och hans broder Leopold besteg thronen. Då
konungen af Neapel med sina båda döttrar besökte Wien, skref da Ponte en
tillfallig’helskan-tat: »il Tempio da Fiora» hvartill den unge Weigl författade musiken. Vare sig med
anledning af stridigheter med sångnrne eller af andra orsaker, da Ponte måste på
kejsar Leopolds befallning för alltid lemna Wien. Före sin afresa sökte ban öfverlala
Mozart till alt följa bouom till London, men hvilket denne obetingadt afslog. I
London, der han snart iråkade nya vidlyftiga strider, dem vi förbigå, äfvensom hans resa
till Holland,—i London skref han Ivenne operor (den ena var »II Ratto di Proserpina»
for Winter); ocb efter mångahanda äfvenlyr inskeppade lian sig i September 1804 med
sina fyra batn till Amerika. M i . »
Ur da Pontes lefuacl i Newyork bifoga vi följande tilldragelse. En högst
glädje-full epok för honom inträffade, då den berömde sångaren Garcia (fader till den bekante
sångläraren) med sin dotter och flera sångare anlände till nämnde stad för att gifva
italienska operor. Man började med Rossinis »Barbieri di Seviglia» som behagade
alimäut, ehuru några amerikanare funno den italienska musiken alltför monstruös. Da
Ponte föreslog genast att gifva hans af Mozart komponerade Don Juan. Garcia utbrast
i ett glädjerop, då han hörde delta namn, och sade: »blott vi ha sångare nog att gifva
denna opera, så ge vi den genast, det ar verldens första opera l» — Det befanns
emellertid att man sakuade en användbar sångare för don Otlavios parti. Da Ponte
gjorde sig all möda att upptäcka en sådan, hvilket omsider ock lyckades, och då
impressarion icke ville böra talas om några nya utgifter, så honorerades den nye Ottavio
af da Ponte sjelf, hans väuner och elever, ocb Don Juan gick i scen. Allting väckte
beundrau och förtjusning: mnsik, pjes, sångare och orkester, men isynnerhet den
sköna, spirituella, älskvärda Zerlina: del var Garcias dotter, den sedermera så
berömda Malibran.
• •
. t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
