Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förvilla de sjungande och med detsamma omöjliggöra sången. Del linnes icke
mer än ett enda ändamålsenligt sätt att ackompagnera en så beskaffad sång, det
enklaste och i visst afseende äfven det lättaste af alla sätt all ackompagnera choraler,
det nemligen, då man låter de underlagda stämmorna noga hålla jemna steg med
cho-ralens eller melodiens toner, ett sätt, hvilket ganska välbetänkt är iakttaget öfverallt
i vår nu brukliga Svenska Choralbok. Det kunde derföre vara skäl att alltid noga
följa denna bok och alt icke låta egna eller andras hugskott förleda sig till
hvarje-handa merendels högst olämpliga afvikelser från dem *).
Det är icke rätt att välja ett choralspcl, som förmodas kunna särdeles förnöja
en eller annan musikkännare bland de i kyrkan närvarande. Detta är lika
otillbörligt som när en prest ställer sin predikan hufvudsakligast till de få ståndspersoner,
hvilka finnes bland hans åhörare, och som, för att göra sig synnerligen behaglig for
dem, begagnar ett svulstigt och blomsterhöljdt språk jemlc en mängd utnötta och
rhe-toriska vändningar och konstgrepp, hvarvid de eviga sanningarne icke sällan biifva
antingen alldeles skjutna åt sidan, eller behandlade på ett mindre välbetänkt sätt.
Man går icke i kyrkan, livarken för att applådera eller uthvissla någon, det vare sig
presten, orgelnisten eller någon annan vid gudstjensten ofiicierande person; man söker
icke der några bestämda estetiska njutningar af livad slag som helst. Sådana sökas >
och finnas af vida bättre beskaffenhet på helt andra stallen. Om dessa ståndspersoner
och dessa musikkännare äro, hvad de borde vara, det vill säga, om de icke sakna *
förstånd, grannlagenhet och kristlig ödmjukhet, så skola de heit visst känna sig
hög-ligen förlägne och tillika ganska harmsne öfver alla dylika bemödanden att
företrädesvis söka behaga dem, på alla öfrige närvarandes bekostnad. Ty de sednare förslå
föga eller intet af det prunkande vältalighetsstycket, ocb de biifva endast högeligen
förbryllade af det höglärda orgelspelet.
Några prof på grundlig behandling af historiska minnen.
(Forts, och slut fr. N:ris 8 & 9).
Hö rom nu huru vår förf. i berörde ämne sig utlåter. »Efter en mycket bråkig
samt t anseende till repertoiren foga uppbygglig spelperiod, inställdes» — säger
han — »Undlligen den lyriska scenen 1806>**), hvarefter i noter tillägges dels att
»original-operor då (såsom äfven nu är fallet) sällan gåfvos och att de som infördes
utifrån voro dåligt valda af den urartade franska skolan, hvarför Hæflher, som var
en man af musikalisk lärdom och sann smak, ständigt låg i tvist såväl med
teaterdirektionen, som med hufvudstadens öfriga musikaliska notabiliteter», dels att »operans
inställning ’mest var en följd af den lyriska scenens förfall, i trots af all förljenst
m
•) Härvid ogilla vi icke sakkunnige personers rättelser af de misstag och ofullkomligheter, hvilka
fienas i vår cboralbok; icke heller upplagandet af åtskilliga goda melodier, hvilka blifvit
uteglömda; icke heller ett klokt begagnande af de metodi förändringar, hvilka helt naturligt
upp-kommo under den långa tid, då vårt land saknade en gemensam choralbok, oeb hvilka vunnit
en slags häf«l inom vissa landskaper.
Författarens omdöme om den dramatiska scenen ar ickc betler särdeles skonsamt; doek tillhör
geodrifvandet deraf icke musiktidningen, ulan må andra dermed befutta sig, om de anse sådant
vara mödan värdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
