Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
Öfversle Nordfors såsom andre direktör ådagalade, men äfven af Gustaf Adolfs hat
emot operan*) alltifrån den stundeu hans fader der mördades».
Först må i anledning häraf anmärkas .att den lyriska scenen aldrig under f. d.
konungens tid blef fullkomligt inställd, fastän operahuset på hans befallning tillstöts
1806, utan forllefde, ehuru i myckel förminskad skala, på den dramatiska teatern;
och, för det andra, alt denna scens förmenta »förfall» visserligen icke var orsaken,
framlör allt icke den »mest» verkande till beslutet om operans indragning, enär det är
bekant att f. d. konungen, isynnerhet sedau han börjat blanda sig i den utrikes
politiken, visade en fullkomlig likgiltighet för scenens företeelser. Mera grundadt torde
påståendet vara att operahusets tillslutande föranleddes af konungens afsky för detta rum
efter katastrofen 1792, men hufvudsakliga skälet, som också är det enda synliga i det
kungabref, hvilket anbefaller operans upplösning, var att dymedelst åstadkomma en
betydlig besparing för konungens handkassa.
Dock nu till det väsendtligasle eller frågan ora oftaberördc scens tillstånd under
denna period. Var den verkligen så »förfallen» och voro förhållandena i öfrigt sådana
förf. uppger? Vi skola forska derefter och vilja börja vår undersökning med 1797, d.
v. s. året näst efter det, mot hvars slut Gustaf Adolf sjelf mottog regeringen. »Sällan
(såsom äfven nu är förhållandet)» — säger förf. till en början, »gåfvos
originalpje-ser.» — Må vara; likväl icke så sällan soin han tyckes vilja inbilla sina läsare och
i alla fall mindre sällan än nu förtiden. »Ransakom skriilerna» och vi skola finna alt
under f. d. konungens regeringstid följande inhemska lyriska stycken såsom nya gingo
öfver tiljorna, neml. år 1799: det stora mästerverket al Kraus: »Æneas i Carthago»;
år 1800: »Tanddoktorn» med musik af flera inhemska tonsättare; Ar 1801: den förut
nämnda Hæffuerska operan »Rcnaud» och slutligen år 1803: »Torpnren» af Slruve
samt »Qvinnorna och förtroendet» af Zander**), således, under loppet af fem år, jemt
lika många inhemska stycken, hvilket väl icke kan kallas lör så alldeles obetydligt,
särdeles med häusigl till den naturliga påtryckningen af utrikes vid samma tid
producerade arbeten, b vilka man äfven bärslädes ville och — så vidt omständigheterna
med-gåfvo — äfven borde på vår scen introducera. »Men dessa» — siiger förf. — »voro
dåligt valda af den urartade franska skolan.» — Var det verkligen så? Lålom oss
ånyo forska och resultatet af vår forskning skall då blifva alt under den omförmälda
tidrymden icke mindre än 10 å 11 operor och operetter al italienskt ursprung och ut
sådane mästare’ som Piccini (»Den föregifne lorden», »Den bedragne förmyndaren»,
»Sömngångareu»), Cimarosa (»Teater-direktören», »Det hemliga äktenskapet»),
Pae-siello (»Barbcraren i Sevilla», »Prinsessan af Zamora»), Paer (»Sargines») o. s. v.
vunno burskap på. vår scen. Voro nu dessa arbeten af »den urartade franska skolan»,
eller vill förf. som sådane anse en Grctrys, en Sachinis, en Chcrubinis, en D’
Alny-racs, en Méhuls m. fl:s förnämsta verk, sådane som »Den talande taflan», »Oedipe»,
»Watteudragaren», »Leheman», »Slottet Montcnero», »Målaren och modellerua» etc.,
hvilka alla under denna period på vår scen såsom nya infördes och omvexlade med
*) Menas förmodligen »operahuset» ?
) Vi upptaga ej i räkningen hvarkeu parodien »Iphigenie den andra» eller vaudevillerne
»Kron-fogdarne» samt »Colin ocb Babelle», in. fl., enär musiken till dessa stycken bufvudsakligen
utgjordes af ursprungligen franska melodier.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
