- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / 1855 /
77

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

andra äldre af lika värde? Sannt är alt Mosarts höga skapelser då ännu icke blefvo
gifna ; men är delta så mycket att undra på, då man vet att dessa mästerverk, nu
hela den bildade verldens förtjusning, vid ifrågavarande period eller åtminstone vid dess
början, ännu icke ens i sjelfva det musikaliska Wien ville ratt anslå*) och bor man
fortänka en teaterdirektion med knappa tillgångar om den icke införskref operor,
hvil-kas lycka, alt domma efter förhållandet utomlands, äfven här kunde vara lemligen
oviss? Att åler Hæffher ofta råkade i tvist både med teaterdirektionen och andra är

i • • •

väl möjligt; men knappast troligt likväl att sådant skedde bufvudsakligcn för valet af
pjescr. Som vi känna, var H. en stor beundrare af Gluck, och då nu större delen
af ofvan uppräknade franska operetter mer eller mindre tagit intryck af deu genom G.
åstadkomna reformen af den franska operastilen, är det knappast tänkbart alt Hæflncr
kunnat mot sje/fva genren vara obenägen, om han än uppskattat några af dessa
stycken högre än andra och kanske stundom tagit illa att han icke fick fram dem han före-

• ’ • , , Ä ^ ’ , 1 •

trädesvis önskade. I alla fall är det vida troligare all han skolat kasta sig på oppo-

* • v f • #

sitionens sida, i händelse man satt i fråga att till uppförande antaga något arbete af
Mozart, hvars höga flygt han i allmänhet hade svårt alt följa och mot hvilken,
äfven-som mot Beethowen, han ännu på sednasle åren hyste åtskilliga betänkligheter. För
öfrigt och om ingen utan orättvisa kan frånkänna H. »musikalisk lärdom», är det dock
icke så alldeles afgjordt huruvida han för »sann smak», åtminstone i operaväg, kan
tilldelas samma obetingade vitsord.

Vi öfverlcmna nu åt den opartiske läsaren att bedömma huruvida förf. haft minsta
skymt af befogenhet att först som »förfallen» brännmärka en scen, der både samtidens

I f • I # L , • ’ . f > T . t é * • I

och den nästföregående tidens mest erkända musikaliska mästerverk snart sagdt oafbru-

i » »’ / t *j ’ • j I, . , j

tet upptogos och af sådane artister som en Karsten, en Stenborg, en Widerberg,
samt å den qvinliga sidan af eu fru Muller, en mamsell Stading, en mamsell
Was-sclius m. fl. uppburos; för att derifrån leda sig till slutsatsen all delta inbillade
förfall »mest» föranledde det kongl. beslutet om operans inställning. Ett slikt omdöme
förutsätter i sanning en okunnighet, som man ingalunda bort vänta af den som trott
sig kunna uppträda såsom skriftställare äfven i hvad som rörer vår konsthistoria, och
om förf. också lagt mindre vigt på denna detalj, så ville han väl ändock, eftersom han

^ i | 1 i ^ ^ •

behandlade den, alt den skulle läsas — och tros. Uppriktigt Önska vi alt han i sitt
digra verks öfriga ämnen, i hvilka han sannolikt är mera hemmastadd än i frågan om
musik och teater, icke måtte erlappas med lika förseelser, och med denna önskan vilja
vi också nu sluta vår, kanske alltför vidlyftig vordna, anmärkningsakt**). Bmn.

t t

*) Vi erinra oss i anledning haraf hvad n. m. aflidne öfverintendenten F. S. Sitversto/pe en gång
berättade oss, neinl. att han, — vid den tiden svensk envoyé i Wien — tik inånga andra,
icke Fann något särdeles värde i Mozarts operor, hvaroiu han äfven utlät sig i bref till
hemmavarande musikvänncr. »Ett omdöme» — tillade han — »hvaremot jag sedermera sjelf i dessa
bref nedlagt min högtidligaste reservation.»

**) Vi måste här rätta ett misstag, som insmngit sig i första afdclningen af denna uppsats (sc
föregående nummer), och förorsakats deraf att förf. händelsevis var hindrad att sjelf besörja
korrekturläsningen. Det beter nemt. der om Joh. Berwald, att han skref sin första onvertyr vid
tio års ålder och sin forsla sinfoni två år sednare, hvilket bör ändras sålu nda att ouvertyren
skrefs då bao var endast nio år och sinfonieu ett år sednare. Hed:n.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:23:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1855/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free