Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de i den musikaliska periodens exekution deltagande stämmor. Symfonien är ock genom
sina instrumenters många olika, till eu del hjerta, klangfärger vida mer målande och
pittoresk än qvartctlen; derföre ock i allmänhet populärare. Qvarlelten, kunde man
säga, förhåller sig i detta hänseende till symfonien som en bild i ett kopparstick till
en i oljefärger utförd. 1 följe af sin rika materiel förmår äfven symfonien att
framställa en större mängd af olikartade känslor, och är mäktig af djupare sinnesrörelser,
en starkare pathos, en högre flygt, mer storartade idccr.
Så lätt det än just i följe af symfoniens rikedom på uttrycksmedel är alt i denna
genre frambringa något medelmåttigt, så svårt är del deremol att genom en i hvarje
hänseende mästerlig användning af alla de talrika medel, som här kunna begagi
skapa något verkligen utmärkt. Härtill erfordras icke blott en noggrann kännedom af
hvarje särskildi instruments egendomliga beskaffenhet i afsceude på tonomfäng,
klangfärg, m. m., med ett ord af alla dess resurser med dess starka och svaga sidor, utan
ock såväl den rika uppflnningsgåfva, genom hvars tillhjelp man linner dc mångfaldiga
här användbara konstmedel, som ock isynnerhet den makliga inbiilningskraft och det
fina skönhetssinnc, som sälta en i stånd att så löra och kombinera de många olika
stämmorna, alt deraf uppkommer ett skönt organiseradt helt med en skön lotaleffekt.
Blott så förmår man skapa det stora konstverk, den, att jag så må säga, musikaliska
mikrokosmos, hvilken symfonien i sin fulländning är kallad att framställa. Det gifves
väl ock ganska få kompositörer, som lyckats uppnå eller närma sig denna konstarts
ideal. Endast de allra rikast bcgåfvade naturer såsom framförallt en /iarjdn, Mosart,
Beelhoven har denna lycka vederfarits. Hos kompositörer af mindre hög rang
upptäcker man vanligen lätt huru bland dc många egenskaper, hvilkas samverkan betinga
verkets sanna fulländning, den ena ialtas en, den andra en annan.
Såsoin de förnämsta af de här antydda egenskaperna kunna följande (hvilka
visserligen till större delen äfven tillkomma mindre mångstänimig musik) betecknas:
1) Enhet och hållning. Brist på denna egenskap uppkommer, då molivernas
utveckling försummas genom föreningen af för många eller alltför olikartade motiver.
Så utmärkta t. ex. C. M. v. Webers kompositioner för orkester i månget hänseende,
ja i det hela tagna än äro, så kunna de väl dock icke alldeles frikännas från någon
brist på enhet och hållning. Satsernas sammanhang är i dem ej sällan något lösligt,
afbrottcn stundom temligen tvära; man tänke t. ex. på ouvertyrerna till »Friskylten»
och »Oberon».
2) Symmetri. Denna egenskap brister, då vissa afdelniugar, satser eller
satsdelar i ett stycke erhålla en i jcmförelse med de andra oproportionerlig utsträckning
eller antaga en gestalt, som genom sin stora olikformighet med de motsvarande
delar-nes verkar störande.
3) Omvexling. Bristen härpå vållas: a) genom alltför stor uttänjning och
utspin-ning af samma motiv, isynnerhet då det är mindre ädelt och betydelsefullt, af en
mindre fruktbar natur; b) genom för mycket upprepande af en och samma melodi,
eller c) genom enformig harmoni i följe af för litet eller för färglös eller ensidig
modulation, eller af oetav- och qvintföljder m. m. Många symfonister moduiera rätt
mycket, dock utan att dermed göra något djupare intryck, ty de förstå icke konsten, att
vid ackord-öfvergångarne frambringa en tillräckligt stor kontrast, antingen genom sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
