Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 12. 1855.
NY
TIDNING FÖR MUSIK.
3:e Årgången.
Stockholm.
17 Mars.
Symfoniens egendomliga natur.
(Forts, och slut fr. N:o 11.)
4) Enkelhel. Bristen härpå uppkommer genom en alltför myckel figurerad melodi,
genom för mycken modulation, eller genom för många vigtiga melodiers liktidiga utfo-
#
rande o. s. v. Just emedan symfonien är den mest komplicerade af alla tonkonstens
former, så har hon äfven i ännu högre grad än någon af de andra behof af enkelhet.
I sitt sträfvande efter något rätt konst- och eflektrikt märker mången symfonist ofta
icke, alt, då han låter många instrumenter på en gång utföra sina särskilda
betydelsefulla melodier, dessa neutralisera hvaraudra och sålunda förlama i stället alt förhöja
tolalefieklen.
5) Klarhet. Denna egenskap brister: a) derigenora atl bland de på hvarandra
följande ackorderna den ena icke har en från den andra nog tydligt skild gestalt; b)
derigenom att en osjelfständig ackord icke upplöses t den, som borde följa; c)
deri-genom alt en väsendllig ton af en ackord saknas; d) derigenom atl ackorder i olika
I •
tonarter följa för hastigt på hvarandra; e) derigenom alt en melodisk tanke lemnar
plats för en annan, då den ännu är blott till hälften uttalad; /*) derigenom alt man på
en gång låter höra flere lika vigtiga men i sin form icke lätt från hvaraudra
åtskilj-bara melodier, o. s. v. Ju talrikare de trådar äro, af hvilka symfoniens tonväfnad
spinnes, desto sorgfälligare har symfonislen att akta sig för att icke i det sålunda
sammauväfda någon oreda, något klarheten störande element insmyger sig.
6) Naturlighet. Bristen härpå visar sig i en icke flytande, knagglig och hård
melodi, i omotiverade eller oförberedda öfvergångar till fremmande tonarter, eller i hela
tonsatsens plötsliga öfvergång till en annan af alltför heterogen natur, o. s. v.
7) Sparsamhcl i användningen af instrumenterna, isynnerhet de starkare
blås-iostrumenterna, hvilka till stor skada för effekten så lätt öfverrösta de egentligen
melodi-förande stämmorna (violinerna m. fl.) I våra dagar är nästan intet fel vanligare
än delta; man sträfvar efter den lätt vunna, rent materiela effekten, glömmande eller
misskännande den högre andliga. Om än genom användningen, vid de särskilda
periodernas utveckling, af lika många stämmor eller af hela orkestern melodien eller satsens
grundtanke icke undanskymmes eller hindras att tydligt framträda, så beröfvar sig
likväl sjmfonislen genom ett sådant slöseri med klangfärgerna ett af de verksammaste
medlen till frambringande af god effekt, nämligen den sköna k> ntrasten mellan de olik-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
