Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»de nöja sig med clt så enfaldigt spel, som det, • hvilket här förordas. Genom ett
så-»dant skulle choralspelningen upphöra alt vara en lika aktad, som svår konst. Man
»må säga om våra gamla choraler hvad man vill, det kan ändå icke hjeipas all den
»större mängden finuer dem ganska enformiga, långsläpiga och tröttande. De iiro
der-hföre i stort behof af alt upphjelpas med konstens medel. Man måste löija med sin
»lid. All annan musik går beständigt framåt, icke behöfva choralernc blifva efter, och
»alllid qvarstå på samma punkt. Genom mellanspel och (lere andra konstens medel
»kan mau gifva lillighel och en viss ruff ål så väl spel, som sång. Det skulle
dess-»utoni kännas tungt och nedslående för oss äldre, som i ungdomen med mycken mödu
»och kostnad hafva inlärt denna konst och genom den ofta skördat bifall och vunnit
»en viss rvklbarlict, att nu hals öfver hufvud kasta alltsammans öfver hord och ställa
f 1
»oss i jemnbredd ined alla nvhegynnare, hvilka snart nog kunna inlära så pass mycket,
»som erfordras för all spela de få och enkla noter, hvaraf en choral består», o. s. v.
Dessa och dviika invändningar hafva vi i det föregående till större delen redan
besvarat, och vi kunde drrvid lata bero. Men som, vid all tvist, den vanligen anses
segra, som bchåller sista ordet, så torde vi, för den goda sakens skull, böra tillägga
följande. — livad iörsl angår den påstådda belåtenheten med det nu i allmänhet van-
tt
liga sättet att spela chorulcrue, så torde den icke vara så alldeles gifven. De
yttranden, hvilka i del föregående blifvit anlörda, äro sannerligen icke gripna ur luften.
^ * •
Häll många personer, ii vilkas insigter och omdömen vi hafva allt skäl all högakta,
t • *
yttra otta alldeles detsamma. Vi hvsa dessutom en alltför god tanka om flertalet af
J v d
medlemmar inom forsamlingarne lör all icke vara öfverlygade derom, att de, vid
närmare bekantskap med ämnets vigt och betydelse, med värma skola omfatta del buttre
och förkasta det sämre. — Ilvad åler angår den föregifna enformigheten och
tråkigheten hos våra gamla choraler, så upprepa vi ännu en gång, att omdömet öfver dessa
tonstycken helt och hållet är beroende af sinnesbeskaffenheten hos den, som fäller
domen. Fromma kristna hafva säkerligen aldrig kommit på den tanken all de för dem
så kära och dyrbara choralerne skulle kunna vara långsläpiga och tröttande. Dcrcmol
påminna de sig mycket väl, all då nöd varit å färde på tröst och glädje, så hafva
dessa enkla och anspråkslösa tonstycken ganska ofta skänkt dem båda delurne i rikt
mått. Choralernas bestämmelse ligger helt och hållet inom det kristliga lifvets område.
Om de härigenom till fullkomligaste belåtenhet uppfylla deras bestämmelse, hvaröfver
har man då att klaga? De hysa icke ringaste anspråk på all älven behaga menuiskor,
hvilka befinna sig utom nyssnämda område. Men väl locka de vänligt alla, hvilka,
uttröttade af lifvets strider, känna en längtan efter det, som bättre är. Af choralens
1 1 •
milda toner ledsagas kärleksfullt alla upprigligt längtande fram till Honom, som ensam
förmår skänka den sanna och oförgängliga friden. De som tycka att choralerne i de-
• • *
ras enkla och naturliga skick äro tråkiga och enformiga, månne de väl halva mera
sinne och smak för allt öfrigt, som hörcr till kristliga bruk och inrättningar? Och
huru förefaller dem väl kristendomen sjelf? — Visserligen bör hvarje utöfvande
tonkonstnär alltid spela med lif och värma; framförallt måste mycken ruff och lifligliet
inläggas i spelet, då man föredrager en marsch eller ett dansstycke, oui man skall
lyckas vinna krigarnes och den dansande ungdomens bifall. Men kyrkan är icke
detsamma som en paradplats, eller cn danssalong. Choralernas toner äro ämnade att
ljuda inom förgårdarue till himmelen; derföre höfves dem rätt väl cn viss anstrykning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
