- Project Runeberg -  Ny tidning för musik / 1855 /
92

(1863-1857)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af evighetens lugn; deremol hafva vi intet alt skafla med del sprittande lif, som snart
nog upplöser sig i förgänglighet. Lif måsle onekligen äfven finnas i choralspelet, men
detta är något helt annat, än ett genom mellanspel framkonstladt skenlif.

Bekymret om choralernas stillastående, medan all annan musik går framåt, är i
sanning ganska besynnerligt och derjemte alldeles öfverflödigt. Om vi helt och hållet
se bort från klåpares alla misshandlingar af choralerne och endast hålla oss vid sådana
mellanspel och isynnerhet choral-ackoinpagnementer, Ii vilka äga ett visst konstvärde,
så frågas, hvad af allt detta är egentligen nytt och med detsamma ägande någon
förmåga all fora choralerne framåt till högre fuilkomiighel? Det var sannerligen icke i
går man forsi uppfann konsten att af en clioral tillverka en fuga och en canon, eller
alt med tillhjelp af enkel och dubbel kontrapunkt hopsätta konslrika
choral-ackompag-nemenler, m. m. d. Rätt mycket af allt detta kan numera räkna sin ålder icke blott
med år, utan med århundraden. En mängd, isynnerhet tyska, tonsättare hafva redan
längesedan underkastat choralerne dc mångläldigasle och mångsidigaste bearbetningar,
och det skulle högeligen förvåna oss, om någon förmådde upptäcka en enda sida af
dessa små tonstycken, hvilken, såsom försummad eller uteglömd, kunde gifva anledning
till framalslrandet af något splitter nytt i choralväg. Den skickligaste orgelspelare
skail knappt kunna lillvägabringa ett så ovanligt och konstrikt choral-ackompagnement,
alt icke i de ofantliga luntor al choralmusik, hvilka finnas, skulle kunna uppletas något,
som fullkomligt motsvarar detsamma. Visserligen utkomma nästan årligen (i Tyskland)
nya choralsaker; men om man noga genomforskar dem, så skall man nästan alltid
finna antingen att benämningen ny är högst otillbörlig, eller ock, hvilket är vanligare,
att de endast äro mer och mindre lyckade omarbetningar eller uppsluTningar af gamla
arbeten. De allraflesta så kallade choralsaker, till hvilkas uppkomst choralerne hafva
gifvit anledning, äro således sjelfva hvarken nya eller moderna. Många af dem äro
derjemte nog myckel behäftade med en viss bismak af medeltid, for att kunna passa
väl tillsammans med nvnre liders smak och musikaliska anspråk, man må för öfrigl
uppskatta dessa sednare huru högt eller liuru lågt man behagar. Alla dessa arbeten
äga således icke någon förmåga att föryngra choralerne, i fall föryngring här bchöfdcs,

samt tvinga dem all gå framåt och hålla jemiia steg med all annan musik.

»Men»,

torde någon invända, »dc flesta dessa choralsaker äro hållna i den bundna och stränga
»stilen. All sådan musik är icke underkastad den snabba (orgänglighet, för hvilken
»den moderna musikens lösa och ytliga alster i så hög grad äro blottställda». — Detta
är till en del sannt. Men icke är fugan, kontrapunktens konstrika skapelser och allt
annat, som anses tillhöra den stränga, djupsinniga och lärda stilen, fullkomligt
skyd-dade för tidens allt gnagande tand. Afven denna djupsinniga och lärda musik åldras,
om än mycket långsamt; den föråldras och blifver gammalmodig; och den är delta
redan for den större allmänheten. — »Men», säger man, »detta beror på enskildt tycke
och smak». — Visserligen. Men man kan icke tvinga menniskor att tycka sa eller
så; och man får icke lämpa sig efter en eller annans, eller några få menniskors
tycken, utan man måste äfven afse den större mängdens. Den ulan tvifvel ganska
bildade publik, som besöker våra vanliga konserter, tål, enligt erfarenheten, just icke
någon särdeles stor portion i sender af djupsinnig och lärd musik. Två eller tre
dugliga fugor å rad skulle troligen i en hast bortjaga de flesta åhörare. Den vanligen vida

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:23:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ntfm/1855/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free